småbarnsförälder - inte än tack och lov...

En bebis med 37,9 graders feber. Minst. Skrik, jämmer, skrik. Startnummer 11 och klet i hela ansiktet. Små röda äppelkinder och tårfyllda ögon. En storasyster på rethumör. “Men han vill inte, peta inte på honom.” Småfingrar som trycker ihop bebisens mun till en fiskmun. En mamma börjar bli irriterad. “Men lyssna då! En sista gång och du åker på mattan.” Lilltjejen vill ha uppmärksamhet. Mattan it is. Bajsdoft. Blöjan måste bytas. Pappans tur. Tröttheten efter dagens trädgårdsarbete tar ut sin rätt. Allting går långsamt, långsamt. En dagen-efter-trött faster rycker in. Eeeuuu! Vilket doft. Snabb manöver. Len baby rumpa igen! Mattan är avklarad. Time to go. Skrik. Kramas. “Jag vill inte att du ska gå… bu… “. Kramas igen. Blöjbyte lite now and then, är nemas problemas. Lika så en energikrävande och uppmärksamhetssökande lillflicka. MEN, vad skönt att jag inte har egna barn. Än. Fast gärna någon gång. För nu räcker det med familjen jag redan har.