påsklov(a).

Nu tar jag påsklov. Eftersom jullovet försvunnit de senaste två åren, då jag haft tenta bara något dygn efter nyårsafton, ska jag nu njuta av att bara vara ledig. Jag har skrivit mycket om "bara vara ledig" det senaste. I know. Det hänger förmodligen ihop med en krypande stress som jag inte vill ge ett enda finger, i risk om att gå hela min hand förlorad. 

Hade jag haft sådär många läsare, som man bara kan drömma om (varför man nu egentligen gör det?) skulle jag bestämma mig för frågestund som börjar nu. Vi får väl se om det dimper ner nån fråga (fråga vaaaad du vill!), men utöver fortsätter ju jag med mina grubblerier ett tag till framöver. Det är ju det jag gör, och ni verkar ju onekligen hänga med mig. 

Glad påsk till er!

birro.

På ett sätt undrar jag varför jag blir så djupt berörd av en offentlig människas berättelse av mötet med Gud. Jag tänker mig att jag blir precis lika förundrad över alla vanliga människors möte med Gud. Men det är ärligheten, öppenheten och pekfingret uppåt - bekräftelsen via ord om att Gud finns - från en annan människa som gör att jag berörs. När någon annan inte fegar ur, utan istället är äkta och sann med vem den är och vad den tror på. Ikväll höll Marcus Birro ett öppet samtal tillsammans med pastor Thomas, om livets stora frågor. Det är beundransvärt när man vågar vara sig själv, även om det innebär att gå emot strömmen. Marcus Birro är en man jag ser upp till. Läs hans böcker om du suktar efter ärlighet, äkthet - och inte är rädd för att tala om andlighet. 

cake pops.

För första gången i mitt liv, har jag gjort cakepops. Cakepops är för mig, ett sånt där "bloggfenomen" som jag aldrig hört talats om utanför bloggvärlden. Men oj vd jag gått miste om något för det är förfärligt gott och ja är så glad över att jag snubblat över det.

Såhär blev mina första pops. Färgsprakande, väldigt passande såhär till påsk. Strösslet har jag köpt i staterna, med det finns massor med roliga strössel i affärerna - om man bara letar lite.

Detta behövs till ungefär 12 cake pops

1 pkt ballerina kladdkaka (egentligen ska man ha oreos, men jag älskar ballerina kladdkaka!)
ca 60 g philadelphiaost

100-200 g choklad

pinnar

- Mixa kakorna till små små smulor. Klicka ner lite philadelphia i taget och fortsätt mixa tills det blivit en deg. Kolla att den inte är för torr genom att rulla en boll av degen. (Mitt tips är att mixa alla smulorna för sig, och sedan arbeta in osten med en slickepott. Det funkar utmärkt!)
- Ställ in smeten i kylen ca 30 min.

- Ta ut smeten och rulla bollar av den. Lägg på smörpapper och ställ in i kylen en stund till.

- Smält lite choklad och doppa pinnarna i den innan du sticker ner dem i var sin boll. Ställ in i kylen och låt stelna.

- Smält resen av chokladen och doppa bollarna i den. Strö över lite strössel och ställ tillbaka in i kylen.

- Klart!

Bloggen som först informerade mig om cake pops, var Annas blogg. Hon har många smarriga recept och små uppfinningar. Kolla om du vill få fler tips.

påskgräs minsann.

Nu är det så långt som jag ville ha det. 

Men påsken är ju lika långt bort. Antingen får jag klippa med saxen, kasta ut gräset och så om, eller bara försöka vattna det och hålla det stabilt. Undra vad som är bäst? Såhär fint ser det ut nu iaf. Tänk om en vanlig gräsmatta kunde växa lika frodigt.

växtligheten.

Fyra dagar senare och gräset hade redan börjat växa!

Om det går i den här takten blir det ju klart alldeles för tidigt. Det ska ju inte ges bort förrän i påsk..

Men basilikan, den skyndar långsamt minsann..

handsvett.

Jag har alltid haft handsvett. Japp, då var det sagt.
Under min högstadietid bad jag mamma köpa hem ”absolut torr”, som jag gned rikligt över handflatorna om kvällarna innan jag skulle somna. Jag minns att jag alltid oroade mig för framtiden och om jag skulle träffa en kille som jag blev kär i. Hur många ursäkter skulle jag komma på innan de försvann och jag var tvungen att berätta sanningen om varför jag inte kunde hålla handen?
Under högstadiet började jag sjunga på riktigt. Jag hade koll på alla (som jag ansåg) sjöng bra, speciellt de som var äldre än mig. Det fanns en tjej som var bättre än alla de andra, hon va så himla cool. Hon sjöng hur bra som helst, typ det bästa jag hört någon sjunga – någonsin (tyckte jag då)– och så var hon snygg också. En äldre tjejkompis till mig kände henne, de gick i samma klass. Varje skolavslutning anordnades ett stort avslutningsdisco nere vid sjön, vilket alla som fyllt 14 gick på. Det var där jag träffade henne, min dåvarande förebild, som också skulle komma att förändra min syn på handsvett.
Jag såg min kompis som kom emot mig, tillsammans med tjejen jag beundrade, och kom fram och började prata med mig. ”Hej” sa hon (förebilden) och sträckte fram handen. ”Sanna med hansvett”, fortsatte hon och log. Jag blev alldeles tagen. ”Eeh… Maria” sa jag och log lite skevt tillbaka. Kunde man säga så? Sanna med hansvett? Att hon bara vågade? Å hennes hand var ju inte svettig dessutom. Eller var den det?
Det där minnet kommer alltid till mig när jag ska presentera mig för någon jag aldrig träffat och har just – handsvett. Men jag har faktiskt aldrig sagt just så, i början vågade jag nog inte, men nu säger jag inte så för att det känns liksom lite som hennes replik, som blivit ett roligt minne som får mig att dra på smilbanden. Men den repliken hjälpte mig med att inte skämmas för mina varma händer. De är ju faktiskt inte alltid varma och kladdiga heller, ibland är de till och med kalla. Och det går jättebra att hålla handen med en kille. Ibland får man hålla armkrok, eller så får man hålla handen när man är utomhus. Jag älskar att hålla handen.

solskydda dig.

Varje sommar händer det sig att jag bränner mitt bleka skinn. Varje gång blir ja så arg på mig själv att jag inte har en bättre relation med solskyddsfaktorerna; hattarna, oljorna, glajjerna. Härom dagen påmindes befolkningen av media om hudcancer, som är en av de vanligaste cancerformerna i vårt land. Jag dammade av solskyddsflaskan inne i badrumsskåpet och bestämde mig för att i år, då ska jag bannemej smörja och vara försiktig. Jag hittade några wantings som jag ska unna mig i solkyddets tecken.

 

Sololja Hawaiian Tropic (användes vardagligen under min tid på Hawaii, funkade asbra) 105 kr. Svart filthatt, hm 149 kr. Solglasögon, hm 69.50 kr. Ljus stråhatt, hm 129 kr. Hawaiian Tropic Lipgloss, 39 kr. Nivea Sun 140 kr. Solglajjer, hm 99 kr. Stråhatt, lindex 129 kr. Ray Ban solglasögon, synsam 1425 kr. 

App-tips.

Okej. Nu är det ett tag sedan jag tipsade om appar. Sen jag skaffade min iphone, lever jag ett helt nytt liv. Jag och mr var ute på promenad och skulle hitta till ett ställe vi besökte i somras, han plockade fram gps:en på telefonen och vi fick bekräftat att vi var på rätt väg. Det var i nutid. Då, i somras, gick vi hit och dit och letade efter samma ställe, utan gps:en, och det tog över två timmar att komma fram. Bra eller dåligt? Bra, tycker jag. Lite tråkigare ibland, när man kan hitta all information på tio sekunder, i mobilen. Men är det dåligt? Det tycker nog inte jag. 

 

Först ut: Spelet "Draw Somwthing". Som "Skissa & gissa", om ni minns passagens gamla chatprogram? Bra tidsfördriv, kräver lite användning av högra hjärnhalvan. Trevligt!

 

Nästa tips är bra för alla GU-studenter. GUL direkt i mobilen. Jag gillart', nu måste jag inte kolla datorn varje dag, det räcker med mobilen, som jag alltid har med mig. "Ping Pong AB".

 

"Rumble". Det senaste ordspelet. Hitta så många ord du bara kan på två minuter. Det gäller att va snabb och tänka ut alla ändelser man kan. Hur kul som helst. Bra när man är uttråkad.

 

 Och till sist, postens app "Riktiga vykort". Ta ett kort, för om det till ett vykort och skicka det till någon. Framme nästa dag för 19 kronor. Roligt att få riktig post, roligt att få personlig post, ljuvligt när det inte kostar skjortan.

vänskap.

Alla familjer har sina gråa sidor. Det kan vara bra att ha i åtanke ibland. För vissa stunder känner nog alla att ens familj eller hela ens livssituation är riktigt tragisk. Varför är vi så bra att se våra negativa sidor hos oss själva, men de bästa sidorna hos alla andra? Utanpå verkar det som om alla andra har det jättebra, men inuti mig vet jag att det kan vara riktigt pissigt ibland.

En afton lärde jag känna några nya vänner. Ja, eller egentligen har jag känt dem ett bra tag, men just den kvällen kändes det som om att jag lärde känna dem på riktigt. De visade sina rätta sidor, delade med sig av vad som låg på deras hjärtan, just då. Det är i de tillfällena som det verkar som om man lyckas så det där vänskapsfröet tillräckligt djupt ner för att det ska kunna få ett riktigt fäste. Man får lov att vara lycklig, och man får lov att vara bubblande – man måste inte må dåligt för att dela med sig! Men om man oftast bara skrapar på ytan, visar upp sitt bästa jag – men inte sitt rätta jag – når man aldrig längre än till just – ytan. Jag har länge varit trött på ytligheter. Ska det va, så ska det va på riktigt, känner jag. Men visst måste man också få skrapa lite på en yta, innan man vågar dyka ner på djupet.
Det bästa med riktiga vänner, är att man kan vara sig själv, oavsett om man är strålande eller beklagande.

plantering.

Att pyssla är så himla roligt! Igår var jag hemma hos en kompis som hade ett helt pysslerum. Om man blev avis.. Hon hade köpt en massa blomjord och skulle plantera lite olika kryddor, blommor och påskgräs. Snäll som hon är, den här kompisen, vilket alla mina kompisar är - annars hade jag ju inte varit kompis med dem - gav hon mig en påse jord. "Du kan ju få lite av mig, så kan du plantera om de där kryddorna du köpte, så kanske de håller lite längre." 

Och idag har jag planterat. Både planterat om och nyplanterat. Det blev basilika i den lite större vita krukan. Jag älskar basilika. Det luktar så himmelskt gott och lättar upp vilken maträtt som helst. Färska kryddor är mitt hemliga knep till att lyckas med maten. Att jag skulle plantera basilika, var inte så svårt att besluta. 

Men sen planterade jag påskgräs också. Tanken är att jag ska hitta mini-påskpynt att pryda det med. Jag passade på att så på en lång tallrik, som jag annars använder vid jul som adventsljusstake, och i två små burkar. 

Fick för mig att jag kanske kommer vilja ge bort en påskgåva till någon och då är ju en söt liten påskburk en rolig grej. Gräset tar cirka tio dagar på sig att bli ungefär tre centimeter.

Nu gäller det bara att vattna och vattna. Och vänta.

vem är medlaren.

Är det så att det i varje familj finns en medlare? En person som ser till att alla håller sams, lyssnar på de andra när de har det jobbigt, som tar ansvar när något händer och som håller ihop allting? Jag beundrar de starka personer som klarar av att medla, som orkar att inte ta konflikter, som fixar och håller ihop. Det är märkligt det där med blodsband. Vi är så mån om att bevara dem, kosta vad det kosta vill känns det som ibland. Och ofta är det någon stackare som är lite mer noga med det än andra, som är den där flitiga myran som drar varje strå till stacken för att den ska lyckas hålla ihop. Men vem är den där medlaren? Är det mellanbarnet? Det äldsta? Det yngsta? Eller är det bara den personen om fötts med just de vårdande genetiska ytterligheterna?

Jag bara undrar vad det är för ett mönster den personen väver, vad som gör att just den tar på sig så mycket ansvar. Och jag beundrar den. Jag beundrar medlaren.

black is the new black.

Hela förvåren-vintern-innansommar-tiden har jag haft craving på nagellack. Vet inte vad som tagit åt mig, men det har liksom gått upp för mig att som fattig student kan man inte köpa sig allt vackert an vill ha, men ett nagellack, det kan man alltid unna sig. Konstigt, eftersom "Många bäckar små ..." och nagellack är ju inte alltid billigast i världen. Här är i alla fall en för mig, ny färg, som jag tyckt hör andra "kategorier" till egentligen. Men nu har jag fallit pladask. Jag tycker att mina små naglar (på mina minihänder) liksom gör sig bra i färgen. Det känns inte lika snyggt på långa och feminina naglar. 

Vilken färg menad jag? Svart såklart. Gärna lite slitet, dagen efter lackning. Då blir det sådär levande och erfaret. Det passar helt klart bättre när man är klädd i samma färg också. Det blir liksom toppen på moset.

edet ska're va.

Igår när jag var och handlade, såg jag att man kunde köpa två x sex toarullar för fyrtio riksdaler. Vad bra, tänkte jag, men fick inte med mig rullarna hem just då, eftersom jag shoppade så fasansfullt mycket så jag bara inte ORKADE bära något mer med mig hem. 

Idag när jag gick dit, stod i kassan och hade betalat, slog det mig att den trevliga kassörskan nog hade tagit för mycket betalt. "Kostade inte det bara 40 kronor för två toapapper?". "Nää..." sa hon, "inte för den sorten, men jag kan hämta den sorten det gäller åt dig", och så stängde hon sin kassa och traskade iväg. När hon väl kommit tillbaka och skulle ordna med alla pengar hit och dit, började vi skämta om att "det här pappret kanske är mjukare och bättre än det andra". "Jaa, det blir riktigt lent för rumpan". Men då hördes plötsligt en annan röst bakom mig som hörde ihop med armen som rörde vid min rygg. "Ni vet väl att det där oblekta återanvändna pappret har visat sig göra små barnsrumpor alldeles röda? Nej, det ska ni inte köpa". Rösten kom från en liten tant, som fortsatte: "GP skrev till och med en artikel om detta och testade det på män. De blev också alldeles röda i stjärten". 

Jaha, ja, hon kanske hade rätt. Tur var väl det att jag inte köpte det där toapappret som jag trodde rabatten gällde. Nu kommer ju min rumpa inte bli röd i allafall. (Även om jag haft det här pappret många ggr förr och aldrig märkt av några rosiga skinkor..)

Edet mjukt & soft ska det alltså vá, inte nåt annat.

vår.

Hej sol och vår! Hej smutsiga fönster!

tystnaden är bruten.

Över en veckas tystnad. Jag kan bara säga att det har varit behövligt. Tenta, tankar och stress har snurrat runt i mitt huvud, och då kan även en blogg kännas som prestation. Jag tror vi alla kan tumma på att det är nödvändigt med semester ibland. Semester från allt. Och när man är student och inte har råd att åka lågt bort, får man lära sig att slappna av där man är, och bara vara.