hjärtesår och hjärterum

Söndag. Fast det skulle lika gärna kunna vara onsdag. Förutom att det väldigt sällan är gudstjänster på onsdagar då. "Hjärtesår" handlade dagens predikan om. Passande, då det var nattvard samtidigt. Pastorn lyckades hålla det kort och enkelt, vilket är positivt då man får tid till att reflektera och fundera över vad som sagts och vad man själv tycker. Hjärtesår, är sår precis som fysiska, fast de sitter på insidan och är inte uppenbara för alla att se. Fyndigt nog skapade Gud tiden, som en slags "healing-maskin" för oss arma människor. Eva Cassidy har gjort en grymt bra tolkning. Lyssna, om du inte redan hört.
Jag brukar tänka mitt hjärta som ett rum, en liten etta ungefär. Emellanåt brukar jag kliva in, öppna dörren för att se hur det ser ut. Ibland är det välstädat, mysigt, väl inrett - men stundom är det kaos och rörigt. Då brukar jag ta en stor svart sopsäck och fylla med allt krafs som inte har någon funktion och bara tar upp plats. Sedan gör jag en renovering - byter färger på väggarna, sätter upp nya tavlor och fotografier på väggarna, byter möbler, tänder några ljus - efter det kan jag smyga mig ut därifrån, i vetskap om att allt åter igen är som det ska. Det småläskiga är, att man vet aldrig vad man ska stöta på när man kommer dit. Det går aldrig att få med någon annan in i rummet, det är en resa man måste göra själv. Men ack vad viktigt det är att bege sig dit, för att kontrollera att "Hjärtesåren" är på rätt väg och bereda plats för nya kärleks-gåvor. Idag besökte jag mitt rum. Nu är det tipp-topp igen.