Barn på flykt

Vår värld är en katastrof. Hjärtat gråter när mitt öra hör om barn som far illa, barn som har det dåligt, barn som flyr. Hur det är för dessa barn på flykt går aldrig att föreställa sig. Hu så hemskt att fly sitt hemland med sina närmaste vänner, till ett iskallt land långt borta. Långt bort från föräldrar och familj. Långt bort från att känna igen. Långt bort från hemma. Men vad gör man inte för sin egen överlevnad? Vår värld behöver mycket förbön. Det är mitt konstaterande efter att ha hört om ett gäng grabbar som flytt från Afghanistan och anlänt till Sverige i dagarna. Alla myndigheter var stängda - då tog kyrkan hand om dem. Tur var väl det. För vad handlar annars julen om, om inte att ta hand om vår nästa och sprida ljus i mörkret?

[läs artikeln här]

En mössa. En pälsmössa. En vinterpälsmössa.

En pälsmössa är redigt bra att ha - då blir man både varm och glá!

[jag efterlyser dikten om pälsmössan, om nån hört den?]

Mitt vackra vita vinterland!

Den årliga julgranshuggningen med vår utökade familj var i år något alldeles extra. Det var längesedan vi fick pulsa omkring i snön, istället för att bli alldeles leriga om skorna. Det var kallt. Det var vindstilla. Det var bedårande vackert. Äntligen har snön landat!

Curre med musen - och alla de andra

Omtalat. Här är klippet.

Gotham-Göteborg

Imorgon bär det iväg ifrån staden som blivit mitt hem, till kallare grader - norr över. Det ska bli skönt att komma iväg och se andra sidor av vårt avlånga land, de vita sidorna, då det kommit mycket snö överallt utom hos oss. Så typiskt så det finns inte. Men tur är att NK har en mysig julskyltning i ett samarbete med Naturhistoriska Museet, och att staden på sina ställen förför med en lookalike Gotham-belysning. Och såklart favorit-kaffestället da Matteo [som jag felciterat tidigare, men här står det nu som det ska!]. So long Göteborg!

THE studentbokhandeln

En bokhandel som säljer studentlitteratur. EN. Endast EN finns kvar i storstaden på bästkusten! Är det inte sorgligt.. Var ska vi trötta studenter nu ta oss när vi inte orkar gå uppför backarna och alla trappstegen upp till Götabergsgatan, eller då boken - som vi måste ha - redan tagit slut där? För mig verkar det tveksamt att endast en kommers lyckas försörja sig på att sälja viktig litteratur. Men, i dagsläget är det så här det ser ut. We better like it. Kusarna som jobbar där är i varje fall väldans trevliga. Sånt gör att man håller humöret uppe.

Fågelmedaljongen

Jag brukar aldrig skriva om saker jag vill ha, då menar jag saker och inte händelser. Men igår i min tristess, surfade jag runt och fann en underbara accesoar som skulle kunna bli en riktig favorit och min ständiga följeslagare. Fågelmedaljongen. Den är hämtad härifrån, där det till min stora förtjusning faktiskt finns massor med söta saker som man lätt kan gå och drömma om. Påminner om favoritbutiken "FannyMichel". Jag är lite förälskad.

Bra idé - P3

Det är väl ingen av oss Götlaborgare som missat den lilla glasburken på AVENYN utanför STORAN? Där pågår "Musikhjälpen" som samlar in pengar till bättre behövande under 6 dygn. Massor med bra artister gästar och bidrar på något sätt till kakan, vilket vi "vanliga" människor också kan göra. En riktigt bra idé faktiskt.

HAHAHA!

Vänta till slutet..

Jag skämdes.. men förundrades.

Har ni någon gång känt att ni skämts så mycket å någon annans vägnar, att ni liksom bara velat åka under jorden? Så kände jag idag när jag såg Malous morgonshow på tv4. Där fanns två bloggare med och jag kände att det som tvn visade av dem där, är något de kommer skämmas över när de blivit sisådär tjugofem Jag bytte kanal..

Men jag ska villigt erkänna att jag beundrar dessa unga tjejer som, enligt en av dem på tv i morse, plockar ut stora summor pengar i månadslön - tack vare att de skriver om sina kläder som de inhandlat på diverse ställen. Hade man varit smart, eller haft samma drivkraft som dem, hade man kanske börjat på samma sätt för ett par år sedan. Men det känns som om att bloggandet ändå hör 90-talisterna till. De är de som lyckas leva på rapportering om senaste inköp och alldeles för personliga skildringar - om du frågar mig. Visst är det surt att inte ha en fet månadslön samtidigt som man pluggar, men samtidigt känner jag mig nöjd över att inte bidra till den ytligare världen. Den mumsar sig mätt på oss alla tillräckligt gott ändå.

Snällveckan fortsätter..

Snällveckan nr 2 har infunnit sig. Göteborg och mina vänner gör mitt liv så mycket enklare. Även om jag legat nedbäddad i sängen i tre dagar nu, glömmer ni inte bort mig! I måndags plingade det på dörren. Jag hoppade till och funderade på vem det kunde vara? Inte TV-licens-människorna för allt i världen, då skulle jag få en snigel på ögat.. Men icke! Det var nån vänlig själ som hade hängt en påse innehållande två apelsiner och ett krya-på-dig-kort på min dörr. Vilken värme. Igår kände jag den igen, när jag spenderade flera timmar med min papi på stan, restaurang och bästa kaffe-stället, da mateo. Idag kom den åter, när Jess stod i dörren med en after-eight ask - min favorit!

Så fort jag kommit ut ur denna sjukstuga, lovar jag - dyrt och heligt - att också bli en snällsoldat! Jag ska skicka vidare...

Sune på krigsstigen

Ni måste se detta.. :)

Feelgood-listan

När jag bodde i Jönköping umgicks jag mycket med två speciella tjejer. När vi skulle hyra film tillsammans blev det alltid problem. En gång slutade det med att vi befann oss i hyrbutiken i en och en halv timme, utan ett gemensamt förslag. Den ena tjejen var tokig i romantiska komedier, vilket resulterade i att jag blev anti. Istället ökade jag på passionen för krigsfilmer och drama. Men nu har jag ändrat uppfattning. Romantik och komedi är feelgood-filmer som verkligen kan värma hjärtat. Jag älskar't.

Förra hösten spenderade jag på Hawaii, öarnas ö. Där träffade jag en trevlig amerikan, som senare utsåg mig till tipsare för sin hemliga klubb. Klubben består av ett gäng grabbar som träffas en kväll i månaden för att se en riktig tjejfilm. Min upgift är att ge förslag på filmer. Det ni!

Här finns en lista på filmer man bara måste se! Har du inte råd att hyra alla, kolla in icefilms [funkar bäst för firefox].

Listan [inte i någon speciell ordning och med filmer som saknas!]:

Stolthet och fördom

Under the greenwood tree

Emma

The girl with the pearl earring

Casanova

Dirty Dancing

10 things I hate about you

Cayote Ugly

Step up 1+2

Bride Wars

27 Dresses

The Proposal

The wedding date

The Holliday

Pretty Woman

How to lose a guy in 10 days

Bridget Jones

The devil wears prada

Sex and the city - the movie

When Harry met Sally

Sleepless in Seatle

Notting Hill

Love Actually

Update

Detta har hänt sedans sist:har skrivit hemtenta, hällt varm glögg över datorn, städat mitt föräldrarhem, haft 40-års kalas med allt det innebär, tapa ett favoritörhänge,

sjung på liseberg med gung-kören, blivit varse om en hektisk skol-vecka innan jul, varit sjuk,

sett fyra romantiska komedier,

brutit mitt godisförbud och käkat ett lager i paradisasken. Förresten firade jag en vän som fyllde år förra veckan. Såhär såg tårtan ut.

Julspelet, för er som inte sett ett redan

Btw, ett julspel hör liksom julen till.. :)

snällveckan 2009?

Den här veckan verkar vara en snäll-vecka. Jag är alldeles överväldigad av alla snälla människor det finns ute i vårt samhälle. Det finns alltså hopp! Egoismen har inte segrat ännu. Låt mig redogöra.

I söndags skulle jag promenera hem från en kompis. Min förälskelse till kvällsmörkret är inte särskilt svärmande, vilket han visste, och envisades därför om att vi skulle prata i telefon hela vägen hem. Inte så svårt kan tyckas, men tillräckligt omtänksamt för att jag skulle känna mig säker. I Måndags hade jag tvätt-tid klockan 8. Mina ögon verkade förblindade då de aldrig uppfattade att någon bokat efter mig, så jag tog god tid på mig. Till min förskräckelse fann jag någon annan i tvättstugan när jag kom dit ett par timmer senare. Denna kvinnan var till synes och förståeligt irriterande, men inte hade hon kastat ut mina rena trasor vind för våg. Nejdå, hon hade hängt dem i fin ordning lite längre in i torkrummet och kommenterade att "vi får ju åtminstånde samsas om utrymmet". Mitt dåliga samvete tvingade mig be om ursäkt minst tio gånger och jag såg ett leende växa på hennes läppar. Hon förstod och hon förlät. på tisdagsmorgonen efter vår dunderroliga men väldigt sena operashow, fick jag som många gånger förut, springa till vagnen. Denna gången var jag inte ensam. En ung herre med cigg i munnen och rök som kom utpyrande, hade mycket god kondition - sprang ifatt mig - och höll upp dörren för mig när jag klev på. En förstående blick fick jag också, som värmde mitt stressande hjärta. Det hela upprepade sig på onsdagseftermiddagen när jag ilade för att hinna ikapp vagnen och hinna i tid till ännu en konsert. Då stod ett gäng unga grabbar, inte äldre än femton - minst - varav en av dem höll upp den krångliga vagnsdörren så att jag, med mitt yra yttre och tunga väskor, kunde kliva på i all enkelhet. TACK! Dessutom har hela veckan förföljt mig med komplimanger, kramar, kärlek, omtänksamhet från vänner, bekanta, obekanta och familj.

Antingen är detta snäll-veckan 2009, eller så finns det godhet kvar i vårt egoistiska samhälle. Jag blir iallafall varm i hjärtat. Det finns hopp om mänskligheten!

Musikal med måtta

Musikalartister i all ära, men det är nog ingen arbetsplats för mig ändå..
De är supertrevliga, snälla, snygga [åtminstånde några av dem] och så är de flirtiga - mot alla! Hur står man ut? Jag skulle få mitt hjärta krossat alldeles för många gånger. Nej, då föredrar jag en mängd andra jobb. Men visst kan det vara roligt att få göra musikal nån enstaka gång. I tre dagar nu har jag och den gungiga kören haft förmånen att få arbeta med just en musikalartist. Att ha fått sjunga på operan ser jag ändå som en dröm som gått i verklighet. Ikväll avslutar vi det hela i en gammal hederlig kyrka. Det är perfekt, allting i måttlig mängd. Kan inte bli bättre.

Baksugen?

Lugn.

Något som kommer ofta i min tanke är tryggheten i vetskapen om att Gud, som skapat mig, som känner mig innan och utantill - ständigt är med mig. När jag känner mig orolig, finns det en sång som gör mig alldeles lugn.

Kristus är framför mig, bakom mig,

över mig och under mig.

Kristus är med mig, i mig, runt omkring,

Du bor i mig.

Omger hela mig.

Morgondag som natt.

Julkalendern del 5

Sugen på skidåkning? Valla? Här nere i Västkuststaden får vi nog vänta ett tag till.. Ni måste se detta. Även vana Sune-gluttare har nog glömt bort det här avsnittet!

barn[slig]humor

Min brorsdotter är exemplarisk när det gäller att representera alla barns givna humor; prutthumorn. Att man kan gå in på SVTplay och se sina favoritbarnprogram en gång till, är som en påse godis för henne. Om jag skulle hålilt mig till planen skulle ni idag fått se avsnitt 3 ur Sunes Julkalender. Men jag bedömde att det avsnittet helt enkelt inte var lika roligt, utan tänkte istället förbereda er inför kommande framtid genom att göra er vana [som om ni vore ovana] vid lite prutthumor. Alla mina miljontals läsare, kolla in det här och spola fram till speltiden 7 sekunder, vänta och njut. Våga vara barn för en stund.

Min brorsdotter skrattade så hon fick ont i magen. .

Avsnitt 2

Såhär gick det inte riktigt till när vi bakade pepparkakor hemma hos H2 härom kvällen.. men inte långt ifrån!

Julkalendern del 1

Idag är det 1a december. Det betyder julkalender. Jag älskar kalendrar. Både i papper och när det kommer till tv-program. Det var säkert då min förkärlek till serier börjar. Men jag har en favorit. Ni vet redan vilken, men jag tänkte lägga upp alla avsnitt här, i tur och ordning. Så hyser du en kärlek för Håkan-bråkan, Rudolf, Anna, Karin och SUNE - ska du tjika in varje dag. Håll till godo!

Tack till hörlurar, musik och apple!

Ett störande ljud. Men sluta då. Nån visslar. Sluta vissla. Men förstår du inte att bara folk stör sig? Sluta vissla! Alla vrider och vänder på sig i vagnen. Vem är det som visslar? Jo, vi har hört dig nu, det räcker. Ögon som himlar, suckar, någon harklar sig. Sluta vissla! Det är nästan som om att man borde säga till. Kan man med att göra det? Eller är det bättre att alla bara stör sig? Då är det väl schystare att säga till, så att den som visslar slutar skämma ut sig. Men vem är det som visslar? Idé: jag har ju i-poden i väskan. Jag plockar fram den. Jag kan lyssna på vad som helst nu. Var é han då, Rouse. Ärs, det tar för lång tid. Tänk att vem det nu än är som visslar, så fortsätter personen att vissla! Det är ju otroligt. Där. Tack Gavin Degraw! Nu kan jag äntligen ta det lugnt. Slappna av. Tack och lov att jag slipper visslingarna!

En tant kommer in i vagnen. Jag reser mig upp som i reflex. Går bakåt i vagnen. Får syn på nån som har format munnen till ett o. Är det han som visslar? Lyssnar efter ljudet. Efter visslingen. Hör det. Ja. Det är han. Men det ser ut som om det sitter nån assistent jämte honom. Aha, han har inte alla hästar hemma. Där har vi förklaringen. Vagnen verkar lugnare nu. Har alla kommit fram till samma slutsats som jag, innan mig? Tydligen. Aja, nu förstår man iallafall. Sympatiserar. Men jag behåller lurarna på. Tack apple.