Jesus och jag

I fredags var det 10 år sedan. Dagen som jag då inte visste skulle förändra mitt liv. En månad tillbaka hade jag på mina bara knän och med tårar rullande ner för mina kinder, bett en bön som skulle få svar. ”Gud, om du nu finns, ger jag dig en månad att bevisa det”. Allt sammans skedde innanför den låsta toalettdörren. Alla andra var ovetande.
En månad senare blev jag bönhörd. Min mammas födelsedag vankades och en årlig middag med vänner skulle förtäras. Med fanns bara en massa vuxna. Ingen jämnårig att umgås med. Mitt nyfikna jag tog mig med till missionskyrkan. Där bultade hjärtat så hårt så hårt och en svärm med fjärilar väcktes till liv inom mig. Kroppen blev alldeles varm och hjärnan var kristallklar. På det sättet tog Han min hand och ledde mig fram till korset. Tårarna rann åter igen på glödheta kinder och knäna veks under mina fötter. Jag bestämde mig där och då. Jesus och jag blev vänner. En vänskap som pågått ända fram tills idag. En vänskap som fortsätter så länge jag lever.
Det var då och så jag bestämde mig.

Grubbel

Somliga dagar grubblas det mer än andra. Då står hela världen i gungning. Ena dagen ligger tyngden på vänsterbenet, andra dagen på det högra. Folk runt omkring säger ditt eller datt och inom en är det en virvelvind av tankar som kämpar entusiastiskt för att bita sig fast. Att anses vara vuxen har sannerligen en rad fördelar, men i stunder av förvirring och kaos i tankeverksamheten, önskar jag inget hellre än att krypa tillbaka in i moderlivet. Fast förmodligen skulle man då komma ut helt ovetande om allt som skulle komma att inträffa, alla "misstag" skulle göras om och alla lärdomar skapas - ännu en gång.

Slutsatsen blir att skapa reda i oredan och ta ett steg i någon riktning istället för att stå och stampa.

Djupt och fundersamt. Grubbel.

Det finns vänner. Och så finns det vänner.

Ännu en gång blir jag lycklig över värmen som överförts i mötet med en vän. Det finns vänner. Och så finns det vänner. Sånna som man inte bara lyssnar på, eller bara pratar med, utan där självklar och välfungerande tvåvägskommunikation kryddat med stark förståelse är bandet. Riktiga vänner är inte dem man alltid har roligt med. Riktiga vänner är de som man kan vara sig själv med. Jag har några sådana relationer och idag har jag haft välsignelsen att få umgås med en av dem. Att få vara omgiven av finfina vänner är som jag föreställer mig att det är att stå mitt i ett vattenfall. Underbart.

Bilderna är från ett vackert vinter-smögen.

Ett år - så fort så fort

När känslan "har jag varit med om det här förut?" infinner sig, förstår man att man befunnit sig på samma plats länge. Ett år i bästkuststaden, ett år med äventyr, ett år av erfarenhet, ett år att bo in sig - det första året, i en rad år, i en stad, för första gången. Det kändes länge, men det gick så fasligt fort. Och mer blir det.

Idag kom solen. Första dagen på vad som känts som en evighet. Efterlängtad. Överraskade, under en morgonpromenad.

bort med klagomuren

Varför ska allting vara så perfekt för att vara bra nog? När det kommer till människor så blir många - inklusive mig själv - besvikna just för att det saknas perfektionen. Men ingen kan vara perfekt. Och om det skulle finnas perfekta människor, skulle perfektionen upphöra så fort jag satt min fot i bilden.

Mitt sökande efter församling börjar och slutar i meningarna ovan. Jag har hört det, jag vet det, men varför handlar jag inte efter det? Ingen aning. Men det är som en vän sa; hellre våga göra något än att inte göra någonting alls. Sanna dina ord. Vet inte alls var jag ska börja, men det är dags att sluta klaga.

Genvägen

Det är bra att lära känna sin omgivning Tänk att det alltid går att finna gator som man aldrig tidigare gått på. Det hände mig härom dagen. En ganska rolig gata dessutom.

Kaaallt så in i bibblan

Det är snyggare, modernare, fräschare, yngre men absolut lika kallt som KTB. Jag menar såklart Peddans bibbla. Huuu och Burr sammanfattar min dag. Ett tips är att sitta på markplan. Där är det ett uns varmare..

de galna röda fåglarna

Härom dagen var jag på universeum. Ett riktigt bra ställe att se en mängd olika djurarter på, som lever för en gångs skull - till skillnad från Naturhistoriska [som givetvis också har sin charm]. Men en varning till er som ska dit och gå igenom djungeln. Där finns det röda fåglar som inte tvekar att gå till attack. Jag gjorde några misslyckade försök att fånga dem på bild..

AVATAR

AVATAR. Årets fantasifullaste, finaste och mest fantastiska film.

"Jag ser dig"

Se den.

det kan va kul att återvinna!

I skolan håller vi just nu på med hållbar utveckling. En klasskompis tipsade om en sida som tror på att folk kommer återvinna mer om det helt enkelt blir roligare. Kolla in de här två klippen!

dagens filosofi

Egentligen tänkte jag på en helt annan låt och en helt annan text, men jag fick sånna rysningar att dagens konstaterande blev följande:

2010 - the best year ever!

Gott nytt år!

En stund i Göteborgsvimlet, bland fyrverkerier, vänner och champagne, funderade jag över vad som egentligen är så speciellt med ett nytt år? Det är ju precis som vanligt, fast ändå är någonting nytt. Första januari går ju tex alltid till historien som dagen som bara försvann.. Precis som alltid! De tär ju inget nytt. Men vi mänskliga människor får ändå för oss att det blir en ny era, vi får en ny chans, ett nytt färskt tillfälle att göra saker och ting annorlunda, att gör allting lite bättre än förra året. Så även jag lät mig smittas av den årliga optimismen som alltid infaller sig runt tolvslaget och hoppas på ett nytt spännande år - 2010 det bästa året hittills i mitt liv. Tomma löften eller inte, det gäller att ta tillfället i akt och våga tro, hoppas. Jag gör det. Och jag önskar er det samma!