sluta analysera!

Under min tandborstningsprocedur, kom jag att tänka på förra helgen, då min kusin sov över och vi tillsammans firade vår gemensamma kusins bröllop. Dagen efter tog vi en promenad och mitt inne på Nordstan stod en man och predikade.

Jag har så svårt för hela tanken med att ställa sig på stan och predika, att andra gör det kan väcka känslor som nervositet inom mig. Också en rädsla för hur människorna som går förbi ska reagera på budskapet. Däremot beundrar jag deras mod och frimodighet, jag själv skulle nog aldrig våga göra något sådant och känna mig bekväm med det. Men, för att vara ärlig, för vilka berättar jag om Gud egentligen? Ofta sker det i min frikyrkobubbla i en dialog med mina vänner, men vad hände med Jesu egna ord om att berätta vidare för andra, som inte redan känner honom? Jag inbillar mig själv att jag försöker berätta genom handling istället för med ord.

Alla gör vi ju på vårt egna sätt. Viktigt är dock att inte döma ut någon annan, eftersom vi alla är så olika och har förmågan att uttrycka oss på olika sätt. Vi tänker olika om allt, hela tiden, det får bli dagens tanke, då jag idag lärt mig att alla andra inte tänker på samma sätt som mig - vilket också innebär att de inte uppfattar och analyserar allting likadant som jag gör.
Därför är dagens måtto; sluta analysera och lev mera!

(Min kusin tyckte förresten inte alls att prällen sa en massa konstiga saker. Han tyckte det var allmänt, viktigt och sant. Puh.. !)