Man blir aldrig för gammal för andakt.

Denna helg har jag spenderat med mina underbart goa vänner i Göteborgs bästa gospelkör, Solid Gospel. Vi har sjungit, skrattat, flamsat, promenerat och bara umgåtts Det har varit jättehärligt.

Innan vi for var jag ett uns orolig över hur denna vuxna-kör-kyrko-lägerhelg skulle te sig, men jag måste säga att det var över förväntningarna. Jag är inte uppvuxen i en frikyrklig familj, men var gång man var iväg på något läger-aktigt när man var yngre, var det alltid samma visa; Aktiviteter, mat, aktiviteter, mat, aktiviteter, mat, andakt, flams-tid, läggtid. Aktiviteter och mattiderna var alltid självklara. Flamstiden var olika från gång till gång; ibland var man med, ibland kände man sig på tok för gammal och längtade till lägg-tiden. Andaktstiden kunde också variera, men kändes alltid som ett “måste-ha-med“, i alla fall från ledarnas sida. De äldre deltagarna försökte alltid hålla det seriöst, medan de yngre triggade varandra till okoncentration, även om de innerst inne tyckte det var en mycket intressant stund.

I en kör som inte är bunden till en kyrka, finns det många olika individer med många olika uppfattningar. I andakten fick det yttra sig på det personliga planet. MEN, inget behövde diskuteras, ingen behövde fnissa åt någon annan, ingen var tvingad att känna sig obekväm genom att medverka eller yttra sig. I detta andrum fanns plats för eftertanke och reflektion för varje individ, med ömsesidig respekt för varandra. Det fick det hela att kännas som en av de bästa andakter jag varit med om. Det handlade inte om att vi tillsammans skulle göra en resa. Det handlade bara om individen och dess eget hjärterum, med plats för Gud. Att sitta ner, samla tankarna - utan att behöva förklara sig eller stå upp för sitt handlande - var ett riktigt bra sätt att samlas till en Guds-stund på. Det är en tjusning med ungdomar som samlas för att dra sig närmare Gud. Det är nästan en större tjusning med vuxna individer som försöker sig på samma sak. Vuxenlivet med Gud känns annorlunda än när man var yngre. Men andakt är sannerligen något man aldrig blir för gammal för.

Höstliv nalkas

Livet börjar bli hektiskt igen. Höstens enté kommer med schema, uppbokad kalender och den sociala hetsen. Det är så mycket som ska hinnas med innan det är dags att plocka upp mitt gamla liv ur kartongerna igen. Någonstans inom mig skriker jag och får ett uns av ångest när jag tänker på att leva kalenderliv igen. Det känns som en evighet sist. Det var det jag såg fram emot att slippa när jag for till andra sidan jorden förra hösten. Det var det jag slapp. Nu är det dags igen. Men jag ska lova mig själv att inte vara rädd för egna hemmakvällar, då man kan skapa musik och följa serier. Inte ta på mig för många måsten. Lära mig att säga nej - utan att vara rädd för att gå miste om några sociala timmar. Man måste inte vara med på allt. Jag ska lära mig att finna en balans. Att göra det jag vill göra. Ta stegen i den riktning som jag vill gå.

Oj vad pessimistiskt allt lät. Det finns en annan sida på alltihopa också. Den lyckliga sidan om längtan att få komma tillbaka till den fantastiska staden på västkusten där mina kära vänner bor, lillsyrran som flyttat ner och kunskapens centrum. Jag ser fram emot denhär hösten. Till max. Om en vecka har jag förberett allt som går. Då är jag redo.

Fram ur vråna...

Mitt hem är min borg. Ett hem säger mycket om en person. När jag kommer hem till någon, skulle jag egentligen vilja smyga omkring och tjika igenom alla detaljer som finns i vråna. Snart bygger jag mig ett nytt hem. Igen. Ännu en gång ska jag göra allt för att trivas, för att få till mitt lilla krypin. Många saker ska tas med. För stunden infinner jag mig i flickrummet igen. Här har många drömmar, funderingar, låtar, skratt, tårar, böner - blivit till. Ni ska få se lite av detaljerna som finns i vråna.

[tv] pappas gamla leksakshäst trivs bra ihop med mormors kobra

[th] älsklingslampan som gör verklighet till dröm

[ovan]en bit av den arabiska mattan

[nedan] de förtjusande kvinno-tavlorna

[tv] idolbilderna tagna av proffset Jan Töve

[th] guldsängen

[tv] spegeln jag snickrade ihop själv. fin va?!

[th] kattfoten på glasbordet [bakgrunden: kinesiska tofflor, en vänskaps present]

Jag går inte ensam

Känner ingen sorg, bara ett minimalt uns av vemod blandat med förtjusning, upprymdhet, nyfikenhet och nervositet. Nu börjar en ny era. Allting har sin tid under solen. Sommaren har seglat förbi och jag har tagit väl av nära och kära på mitt jobb som hållt mig så uppbokad. Slutligen kom den sista arbetsdagen och friheten står vid porten. Men vad händer nu? Ska jag springa in i en nygammal värld som nästan är bortglömd, och som har glömt bort mig? Den tanken gör mig bekymrad, då säger jag nej.

Jag ska spatsera in i hösten, friheten, kärleken, drömmen som är livet. Åter igen, bland flyttkartonger och besök, påminner jag mig själv om mitt måtto; wanna be livsnjutare.

Tiden får utvisa vad som finns bakom nästa krök. Lyckligtvis har jag Gud vid min sida. Jag går inte ensam.

Långbens-sommar

Jag tycker inte om spindlar. Inte över huvud taget faktiskt. Idag blev jag till och med räddad ifrån en spindel av en tysk man, på restaurangen där jag jobbar. Jojomen, det är sant. Den hängde och dinglade i taket och jag hade inte modet att ta ner den. Det är lite jobbigt när en såkallad "fobi" kommer ivägen för något man ska göra. Denhär sommarn är det en riktig långbens-sommar. Mitt öga har nog aldrig skådat så många långbenar samtidigt. Helt otroligt. Jag tycker inte om dem heller, även om jag är fullt medveten om att de inte är farliga. Men det är bara så; somliga saker tycker man inte om.

prinsesstårta och prinsessor

Igår fyllde min guddotter år. Då gjorde jag en [o]vanlig prinsesstårta. Den blev riktigt smaskig! Som jag talat om förut, är bakning som terapi för mig. Men i ärlighetens namn var det egentligen alldeles på tok för varmt för att baka igår. Istället skulle man legat ute och solat. Det gjorde jag också, en liten stund. Sedan åkte vi iväg med födelsedagspresenter och tårta till en glad liten tjej och hennes lillebror.

Som körsbäret på bakelsen gjorde jag ett snabb-besök hos min storstadslillasyster som ÄNTLIGEN flyttat närmare! Tanken på att hon numera bor bara några kilometer bort [snart] gör mig sprudlande lycklig.

Jag tackar min egen kolosalt oemotståndliga övertalningsförmåga, samt alla jag känner.

Mmmm

Sensommar. Ledig. Nytvättad tvätt. Ljuvlig doft. Solljus. Värme. Mmmmmumma.

Confessions - part two.

EN svaghet är sötsaker. Idag har jag maximerat med wienerbröd, daim, sourcream&union, lila bär och lysmelk. Det är illa. Frågan är om jag borde gå och kolla mina blodvärden. Kanske är det faktiskt något fysiskt fel på mig? Eller så är det bara ett tarvligt försök till en ursäkt. Varje dag, känns det som om dendär lilla sötbegärskvoten, lever sitt eget liv och ser till att bli tillfredsställd. Det är inte alltid jag är sugen. Ibland blir det ett slags tidsfördriv, och så råkade skafferiet/kylskåpet/skålen komma ivägen. Studtals är kaffekoppen tjuven. En liten [eller stor] chokladbit tillsammans med den svarta drogen är ju ack så gott! För att inte tala om wienerbrödet till frukostkaffet. Inspirerad av danskarna? Kanske, men jag vågar påstå att det är ett alldeles eget påhitt. Det är som om att jag måste gå rakt in i fett-väggen och bli slagen i pannan för att vakna upp i "sluta-proppa-i-dig-snask"-verkligheten. Men än har den inte belägrat min väg. Jag bekänner, igen..

my middle name.

Shopaholic. That's me.

Det är med ett uns frustration och stor besvikelse som ligger likt en tyngd över mina axlar, som jag säger det. Jag köper alldeles för mycket. Vad ska världen ta sig till med sånna som mig? Igår var det Ullared. Hela sommarn har jag gått och funderat på hurdan vinterjacka jag vill investera i. En duffel kom tankarna fram till. Och där, på ett ställe med jackor, på Gekås, där ingen vill va' för att det är kaotiskt mycket folk som trängs varje gång man kommer dit, DÄR hittade jag min svarta duffel. Och min gråa kappa. Och lite annat smått och gott.

Idag fann jag ett par ur-snygga provexemplar till höstfötterna. Bruna. Ett diadem med en liten fjäril. En skjortklänning på utförsäljning och en blus. Till råka på allt sprang jag rakt in i en Hawaiiansk-Tysk vän när jag och Soffi var på väg in i kaffe-huset för att fylla på dagskvoten. Världen är bra liten ibland. Även om man råkar befinna sig i Köpenhamn, som jag gått och trånat och tjatat efter hela sommaren.

Kronorna rullar iväg och åter igen kliver jag in i dimman kallad "dåligt samvete". Bortskämd till alla procent. För nu, får det faktiskt ta och räcka. Jag har syndat, igen.

I'm a slave for you.

Så känns det idag. Denna dag har jag skurat, tvättat, putsat, ja allt i städväg du kan tänka dej. Nu är jag rackarns trött på det och kvällspromenaden bland kossor i höstluften var välbehövligt. Nu ska jag dricka mitt kvällskaffe och njuta av hembakta kakor.

Ägget

Jag undrar vad som hände.. Förresten var jag med i en pjäs en gång, med samma namn. Ägget.

Sliten

Många ggr har jag undrat hur det känns att vara utbränd, som som så många människor är i vårt samhälle idag. Hur känns det? Just nu verkar jag ha provsmakat och vill absolut inte ha mer av det. Låt mig säga att jag jobbar dygnet runt, dagar som nätter, i vaket som i dröm-tillstånd. Superjobbigt.

För att komma med något positivt kan jag tipsa om boken jag läser just nu innan jag somnar. Riktigt bra faktiskt.

Barack Obama "Min far hade en dröm"

Ikväll blir'e allsång

Allsången ikväll på Bohus Fästning... [bilden är från deras hemsida]

TORSDAG

"Den är skitsnygg" , tja, eller inte. Men tänkte ändå dela med mig av scénbilden från den 2:e, som är lånad från sr Radio Sjuhärad. En fantastisk kväll var det, med det bästa bandet. Verkligen.

I afton blir det allsång för fulla muggar på Karlsborgs Fästning men den bästa gospelkören. Därför började jag dagen med fullkornshavregrynsgröt och blåbärssylt. Mumma.

Nu ska jag sola, vika tvätt och ta på mig mina vita jeans och gula linne. Påsk-tema som körens råd fastnat för. Jag tror minsann jag ska gå med i det så vi kan vara lite snygga i fortsättningen när vi sjunger. Jag tänker på något i stuk med svar-lila-guld?! Snyggt kanske inte är rätt benämning, men gospel - till hundra procent!

I'm in love with a fairytale.

Det är ganska sällan jag skriver kommentarer om kläder jag inhandlat. Men denna gång måste jag göra ett undantag och följa blogg-strömmen. Fyndet jag gjort kommer att bli en favorit. Det måste den bli, för den är så bedårande vacker! Ibland är reor fyndiga. Särskilt om man är snålande student. Men idag kunde jag inte låta bli... Titta och njut - av klänningen såklart!
[jag - på vår gunga som barnen tjatat till sig - om än lyckligare än de - som jag har längtat!]

Säg några vackra ord..

.. som Monica Zetterlund sjunger.

På mitt jobb händer det en mängd lustiga saker. En god tanke vore att skriva en fars om alltihop, oj vad ni skulle skratta. Men goa arbetskamrater har jag allt. I afton stod jag i disken, hade en propp i ena örat som det värk te i, och var helt inne i min värld. Då kommer tjejerna, en efter en, tjikar in och säger "Hallå snygging". Snygg är det minsta man är när man diskar efter en massa matgäster. Men gladare blev jag. Mycket gladare. Tänk vad lite vackra ord kan göra.

Fåfänga

Färga ögonbrynen är något jag sysslar med lite nu och då, när för mycket av mina vita bryn börjar visa sig. En grej jag hållit på med i många år nu. Få kanske vet, men så är det. Mitt i själva behandlingen idag, fick jag samtal. "Du är nog allt lite fåfäng Maria", ett påstående från andra sidan av linjen - som inte var helt hämtat ur luften. Tidigare idag när jag dammsög, gjorde jag nämligen konstaterandet själv - som så många gånger förut. Mitt svar i luren blev; "Ja, jag är nog det. Eller så är jag bara som alla andra." För det är lättare att tänka att man blivit påverkad av världen vi lever i, samhället, reklam, tv, film och allt annat - än att sticka ut och säga att Ja, jag tänker på hur jag ser ut. Men samtidigt vill jag inte lämna åsikten jag haft sen urminnes tider, att naturligast är vackrast. För min egen del, brukar jag hjälpa det naturliga lite på vägen..

Var bor du lilla råtta? I en soffa...

Nu. Exakt nu. Har jag och mami städat soffan. Flera dagar har den gett ljud ifrån sig. Förra veckan var det en fladdermus. Idag var det en mus. Rena rama äventyr. Här på landet.

Helgen

Igår hade jag titeln "wedding-singer". Bilen for över halva södra Sverige för att komma fram till det lilla kapellet på ön. Min mor var medpassagerare, vilket räddade min dag. På vägen hem besökte vi en massa småstäder - utan turen att finna ett café som kunde servera kaffe och wienerbröd. Blekinge och Skåne är vackert, men gynnar turister gör de sannerligen inte.

Idag har jag beundrat spelarna i volleyboll-sm. Grymma matcher, underbart väder, härligt sällskap. Åter igen har mitt samvete blivit påmint om träningen som är ett måste, men som legat i lä alldeles för länge..