[pr]akt[ik]antschema

Nu har jag praktik på ett gymnasium i utkanten av den stora söderstaden. I veckan lärde vi oss aktantschemat.

Det funkar på alla sagor, berättelser, serier, filmer och till och med ditt liv. Du är subjektet, ditt mål är objektet, till din hjälp och stjälp har du hjälpmedel och motstånd. För att nå ditt mål gäller det att veta motståndet, men fokusera hjälpmedlen. Förstår du? Se till att ditt ego inte hamnar på motståndssidan, då kan det bli svårt...

En metod som kan var bra att använda när man tror sig veta vad man vill men inte har en aning om vad man har för kort på hand att spela med. Då målar man upp ett aktantschema och allting blir mycket klarare. Iallafall för stunden.

Ibland blir nyheterna för tunga

Ibland blir det bara för mycket. Ibland undrar jag om tidningarna vinner eller förlorar på att berätta om alla hemskheter. Ibland vill jag bara stänga av mig själv från omvärlden och inte bry mig om någonting annat än mig själv och min omgivning. Men jag fungerar inte så.

Dagens metro frambringar många känslor i känsliga läsare. På något sätt verkar de ha tagit fasta vid ämnet våldtäckt. 12-åringar som ger sig på kvinnor och våldtar. Hur lyckas det gå så långt? När slutade barn vara barn? Och i nästa situation, där män i Kongo-Kinshasa våldfört sig på 1 miljon kvinnor och barn utan att FN ingripit, what? Hela världen verkar ju blivit knäpp. Eller är det min goda tro som lurat mig alldeles för länge?

I stunder som den i morses, längtar jag efter att Jesus skulle komma, plocka upp alla i sin famn och flyga iväg någon stans långt bort.

Du finner artiklarna här.

Konst[när]

Idag har jag umgåtts med en konstnär. Konstnär. Vilket vackert ord. Det ligger något mystiskt och spännande i just det begreppet, även om säkert inte alla konstnärer är mystiska och spännande - eller?! På ett sätt känns det lite skrämmande att umgås med en konstnär. Man känner sig betraktad och nästan lite analyserad genom att finnas till, uttrycka åsikter eller bara finnas till. Men ändå är det med en förtjusning all förskräckelse infinner sig.

Inte helt oväntat trillade vi in på ämnet konst. Till en början kändes det lite jobbigt, eftersom jag inte anser mig så kunnig på ämnet. Visst har man en åsikt om vad man gillar och inte, men när man håller en diskussion om konst med en riktig konstnär, då känner man sig ganska färsk. Det gjorde iallafall jag. Men min vän kände av min obekvämlighet, vilken denne påstod vara obefogad och ställde frågan; "Kan du se?". "Jo visst kan jag det", muttrade jag för mig själv, log och tittade bort lite försynt. "Känner du saker?" kom härnäst. Vilken dum fråga tänkte jag. Jag om någon är ju en känslomänniska. Mitt alterego påminner mig om mitt känslomässiga inre varje dag - inga tveksamheter där. "Jo, det gör jag ju" kom ur min mun. "Men då har du ju visst en kunskap om konst". Tystnad. Visst, någon slags sanning fanns det ju i slutsatsen. Det är väl konstigt att man ska anse sig själv vara expert för att våga påstå att man har en åsikt om något, när man möter en expert i ämnet. Som alltid innan när jag suger på ordet "konst", kommer samma bilder upp i mitt huvud: de stora tavlorna hos mormor, såningsmannen, flickan vid brunnen, de spröda kvinnorna, Louisiana och Magritte. Det slutar alltid med Magritte. En väldigt speciell konstnär som är mest känd för sina mörka hus med klarblåa himlar i bakgrunden. Vackert, spännande och mystiskt. Men min egna favorit är den gigantiska rosen. Den har förmågan att dra fram allt vackert ur det som kommer i dess väg och fångar magnetiskt beskådarens blick. Den frambringar alla underbar känslor jag kan känna, när jag ser på den. Och den trollbinder.

Här, i en liten skala [som inte alls ger samma effekt som i verkligheten, då den är gigantisk].

Att våga

Ibland är man bra konstig. Man ber och ber till Gud om att få bli använd. Men när man väl har möjlighet att bli det - inser man det inte - och törs inte anta utmaningen. Vad är grejen med fegheten? Stundtals, som kan bli alldeles för ofta, gör den sig ett på tok för trivsamt bo inne i både själ och kropp. Då blir en utmaning alldeles för mycket. Plötsligt känns en själv liten och tunn. Vågar inte. Törs inte. Det är alldeles för svårt. Men faktum är att utmaningen aldrig är för svår. Han skulle aldrig ge mer ansvar än man klarar av.

I afton i vår tjejgrupp fick detta bli bönen. Att våga anta utmaningen när den väl kommer.

Gårdagen gjorde sig påmind

Ibland gör det förflutna sig påmint. Som idag. På väg in i affärn' såg jag ett familjärt ansikte. Jag visste att jag sett det förut, men kunde inte placera det förrän jag i chockens sekund hittade svaret någonstans inne i hjärnans arkiv. Det var en gammal klasskamrat. Genast letade jag fram information i mitt inre om denna person. Vi visste precis var vi hade varann. Även om vi inte setts på många år, kunde vi finna varandra. Det var härligt att få träffa henne, att få se att hon mår bra och lever.

Men samtidigt som detta yrväder med härliga känslor infann sig, gjorde sig även en mängd andra saker påminda. Som jag skrivit om innan, är en av de största bovarna - tiden. Det var flera årsedan nu jag slutade gymnasiet. När jag tänker på det, känns det som igår, men samtidigt vet jag att det var längesen.

Livet är över alldeles för fort. Åter igen gäller det att ta vara på varje ögonblick, varje minut, varje dag och leva. Leva fullt ut. Det känns som något jag ständigt kommer fram till. Men ack vad ofta jag behöver bli påmind.

Lev- fullt ut.

och resten?

Hur kommer det sig att när allmänheten får gå och vaccinera sig så är vaccinet slut för allmänheten? På första dan'! Hur ska detta gå? Jag bara undrar...

ligga och dra sig på en måndagsmorgon

Varför är det så härligt att ligga kvar i sängen om morgnarna, och inte göra något vettigt what so ever?!

• Det är varmt. Ute är det kallt, trots att de kommande dagarna ska bjuda på värme utöver det vanliga vid den här årstiden - vilket innebär att smittorisken gällande svinis kommer stanna av lite så det smittar mer när det är kallt.
• Det är bekvämt. Sängen är mjuk och skön, bekväm för alla kroppsdelar. Inget knöligt, kantigt, hårt eller spetsigt. Bara soft och ledigt.
• Man känner sig ledig. Ligger man kvar länge minskar stressen, en känsla av ledighet infinner sig. Alla dagar blir lördagar och livet känns genast så mycket lyxigare.

Många fler punkter skulle kunna tilläggas, men jag tycker ovanstående tre räcker för att hålla mig kvar i IKEA's skapelse några timmar extra om morgonen.

Innan jag går härifrån ska jag köpa biljett till den här konserten på torsdag. Du missar väl inte Sveriges gungigaste skåning?!

dagens predikan

Guds första kontakt med människor sker via en rörelse. "Guds ande kom över vattnet"- som det står i första Mosebok. Niclas Piensho's predikan idag, på ämnet övernaturlighet. Han belyser många bra grejer i dagens predikan. Lyssna på den via webb-tv på www.filadelfia.nu.

avbrott

Min utbildning är så himla slapp, att jag åkte iväg till min älsklingsplats på jorden: havet. Här får ni några glimtar.

Bita mig i läppen

Besservissar kan gå mig på nerverna ibland. Även de som går min kurs. Ibland känns det som om de vill slå de svagare på nästan. Liksom visa att de är dumma. Det hela gör mig så trött.
Men jag ska bita mig i läppen och försöka tänka bort dem. Stundtals kan det dock vara så svårt, när man är en person som tar de svagares sida.. Länge leve mr Hood och alla andra sånna hjältar.

Kirk and Vanilla Soul i Globen

Jag blev uppfylld. Upprymd. Lycklig. Stolt. Berörd. Och sedan grät jag.

en känsla

Ibland kan man bara känna att nej, det kommer inte alltid vara såhär. Det finns en djupare uppgift för mig, allt kommer förändras. Men för det betyder inte det att man kan sätta ord exakt på vad "det" är. Så känns det nu. Konstigt..

Update och ordbajs

Just nu går jag och längtar efter sååå många saker.. Detta har hänt sedan sist [i brist på att ha nåt vettigt att skriva...]Bingolotto med den bästaste kören, där jag träffade "idolen" och fick vara fjortis igen...


Uppskattat kreativitet på spårvagnen...

Övat inför en redig gospelmässa i Jonsered. Kom dit den 15 november vet ja. Kommer bli övernaturligt - som alltid när Gud är med i bilden.