flyga drake

Nu är jag tillbaks på banan. Det har varit ett par kluriga veckor. Gång på gång har jag gjort en massa dumheter, och gång på gång har jag blivit påmind om Guds kärlek till mig. Igårkväll somnade jag med en gospellåt på läpparna. Helt plötsligt kom orden om hur Gud älskar mig såå. Det är bra fantastiskt.

I dagarna har min bror med sin familj varit här. "Lillebror" kallas han i vår relation och han tycker om att hitta på en massa lekfulla saker. Härom dagen var vi på stranden och flög drake. Det var riktigt roligt! Vi gjorde en mängd sånna saker när vi båda var yngre. Jag älskar det. Gärna mer sånt.

Medaljongen

Idag har min mage förvandlats till en ballong. En medaljong. Eller allt på en gång. Ingenting känns särskilt roligt. Jag känner mig tung, tråkig och o-ung. Vill sticka hål på bubblan och bli fri, men om några dagar är allt förbi. Snart ska jag trava ner till stranden och ta några djupa andetag. Vi flyger drake där idag. Men innan dess ska ögonlocken breda sina vida vingar och drömmarnas värld infinna sig..

tingsek - mina damer och herrar

I afton var det ntligen dags för det jag väntat på i ett års tid nu - konsert med tingsek. Ja, jag hyser en hemlig slags kärlek till denne musiserande skåning och hans gåva att tillverka musik. Vi anledde till café Ståhlbloms, papi och jag, och där satt hela bandet. Alldeles vanliga, vardagliga - men ack så snygga. Vi åt mat och lyssnade till det uppvärmande förbandet, som faktiskt var riktigt bra, medan huvudbandet i sig värmde upp på sitt eget lilla vis - likt skorstenar. Efter att de fem grymma grabbsen entrat scenen, kände jag mig tagen och ville aldrig att det skulle ta slut. Nya, riktigt bra låtar, blandade med gamla. Åter igen önskade jag att de skulle finnas i mitt vardagsrum. Jämt. Så att jag bara kan få dem spelandes närhelst jag vill.

På något konstigt vänster var det som om Gud talade till mig om en mängd olika saker. Drömmar. Synder. Känslor. Och för första gången på lite mer än ett år, känner jag mig riktigt sugen på livet. Längtar till hösten. MEN, har inte samma råa panik för framtiden, utan försöker VERKLIGEN stanna upp och njuta. Det har jag gjort ikväll, njutit.

Vinbär

Förra veckan var jag ute och plockade rent våra vinbärsbuskar. De är små underverk, för vi har inte planterat dem - fåglarna har helt enkelt bajsat på rätt ställen! De växer ihop med vår häck, och smakar underbart gott när man mumsar i sig dem. Igår gjorde mamma en paj av en del av skörden. Jag som gillar att baka tänkte fylla några muffinsformar när jag har tid. Idag regnar det hejdlöst här. En bra bakdag helt enkelt.

Tant-tema

Lektant. Surtant. Baktant. Min dag kort och gott.

Lektant. Cheferna utnyttjar min pedagogiska sida till fullo. Igår hade jag barquiz, idag barnaktiviteter, i morgon buzz-turnering. Men det är skönt att varva allvaret på restaurangen med lek.

Surtant. Alla har vi väl någon på vår arbetsplats som alltid ska lägga näsan i blöt. Idag fick jag nästan ett vredesutbrott. Men det är bara att bita ihop. Bara några veckor kvar nu...

Baktant fick avsluta kvällen. Bakning är min terapi. I afton blev det dumlekakor och hallongrottor. Sistnämnda hör lite till standarden i mitt sommar-bak. Imorgon ska jag bjuda på namnsdagsfika. Resten passar bra till kommande släktträffar och andra spontana eller planerade besök.

Någon dag ska jag skriva ner receptet så att ni också kan njuta - om ni nu inte kommer och hälsar på vill säga!

tid-rusning

Tiden springer. Vaknar. Kliver upp. Sätter på tv:n. Kokar kaffe. Äter frukost framför tv:n. Trycker på datorn. Kollar det vanliga. Slumrar. Vips är klockan jobbdags. Vad i? Dags för förändring. Effektivisering. Tid-njutning. Min ständiga strävan: Wanna Be Livsnjutare.

I came to Jesus

Gårdagen bjöd bland annat på denhär gungiga biten! Min favoritkör hade konsert på Fallens Dagar i Trollhättan. Jag kände mig nöjd med min Solid-debut. Galet roligt! Gud kom med sin dundervind och grep tag i oss. Du skulle var't där. Undarbary. Nästa tillfälle ges den 6:e augusti på Kungälvs allsång. Missa icke!

saknad

Jag är en person som saknar. En vän till mig, påstod en gång inte besitta förmågan, men för mig har det aldrig varit snack om saken. Idag går tankarna till min mormor, morfar, farmor och farfar. Jag har aldrig träffat min morfar. Han fick cancer och dog innan jag ens var påtänkt. Men ändå hyser jag en stor kärlek och saknad inför denne man, som min mor påstår att jag är så lik. Att kunna sakna är en positiv egenskap. Fast många gånger verkar det helt tvärt om. När en kärlek tagit adjö och försvunnit ut ur ens liv, familjemedlemmar som stilla insomnat och aldrig vaknat till jordelivet igen, när goda vänner reser långt bort under en längre tid. Abstinensen blir vardag. Men summa summarum är känslor något gott. Att sakna någon, innebär att min kärlek för den personen är stark - och det är något härligt! Ibland behöver livet vara lidande och pest, för att även kunna bjuda på glädje och fest. Klychigt måhända, men rena rama sanningen. Jag tänker fortsätta bjuda in människor i mitt hjärta, även om saknaden efter dem kommer göra fruktansvärt ont när de kanske i framtiden tvingas lämna mitt hjärterum.

offentligt privatliv?

Härom kvällen såg jag ett program som handlade om 11 september händelserna. Slutet av programmet handlade om hur USA lyssnar av sina invånares telefonsamtal och all skriftlig kommunikation, både inrikes och utrikes. Mina tankar sprang iväg till hela denhär blogghysterin som världen handlat om det senaste. Många vill utnyttja sina rättigheter till fullo, en av dem är yttrandefriheten. Det är bra, kan jag tycka, men min följdfråga blir; när blev offentlighet av privatlivet en fluga? Jag kan nog skriva alla, när jag påstår att alla är emot att få sitt privatliv kontrollerat Men är det privatliv så länge man själv avgör vad man vill lämna ut och inte?

Jag medger att jag själv lite har fastnat i detta bloggträsk, men tycker det är otroligt viktigt att låta privatlivet vara just privat. Därför låter jag vissa saker vara osagda. De sakerna skriver jag istället ner i min "pappers-dagbok". För även om det finns en risk till att allt jag gör - en dag kommer bli synligt för andra, vill jag just nu göra allt för att inte bli blottad! Kära vänner, var rädda om er och berätta inte om allt för alla.

jazzfestivalen...

Är det inte konstigt. För två år sedan åkte jag och min goa vän upp till stockholm för att se min favorit på jazzfestivalen. Vi stod längst fram, njöt av en oändligt bra konsert och klämde in några lägenhetsvisningar i samma veva, allt för att slå så många flugor som möjligt. Båda två blir brinnande lyckliga när man för ämnet på tal. Det var en magisk och galet trevlig resa.

Idag önskar jag mig också dit. I år uppträder Erykah Badou och en mängd andra godbitar. [Visste ni förresten att hon gjort skådespelarkarriär i "Ciderhusreglerna" regisserat av svensken Lasse Halström? Det var iaf helt nytt för mig...] Men jobbet håller mig kvar på västkusten. Nedrans arbete. Förhoppningsvis klirrar det i kistan när sommarn är slut.

Bloggtorkan i Sverige fortsätter. Men jag läser och läser och försöker skriva lite också. I förrgår hade jag hand om bar-quizet, igår sprang jag runt vid borden som var fullsatta, idag är det kubb-turnering. Lektant? Javisst!

Sanna vänner

"Sanna vänner har man kvar när de andra har gått,

sanna vänner kan man alltid lita på",

så sant som Carola sjunger på sitt album. En sån vän åkte hem igår, efter ett dygn hos mig på västkusten. Tänk att hundratals mil, månader utan att ses och veckor utan att höras - ändå inte separerar en god vänskapsrelation.

Sedan finns det de vänner som kommer och går, som man inte klarar sig utan en viss period - men som inte alls känns nödvändiga i långa loppet. Konstigt det där. En sak är iallafall säker; människan är ett flockdjur och jag följer med strömmen.

Solen har förresten kommit tillbaka hit och jag ska plocka vinbär och njuta.

helikoptertur, en bra jobbförmån!

Igår flög jag helikopter, på arbetstid. Låt säga att det är en jobbförmån jag har...

Två av mina fem guldklimpar har besökt mig i en veckas tid nu. Härom dagen gjorde de en skattjakt för mig! Jag som älskar överraskningar. Först en "låsas kata", sen en riktig. Skatten var lite chips och en teckning. Me love.

Idag har de vattenkrig med nyinköpta vattenpistoler... Det kallar jag sommar!

äktenskap

Idag funderar jag på äktenskap. Hur fungerar det egentligen? Träffar man någon som det pirrar i magen med och sedan bestämmer man sig för att dela livet tillsammans? Hur vet man att det är den rätte man träffat? Kan man förklara alla skiljsmässor som "den orätte"?
Ibland känns det som om de gemensamma barnen är det enda som förenar två vuxna människor. Att all kärlek sins emellan, försvunnit och kvar finns en vänskap som man tror sig inte klara sig utan. Irriterande morgnar, tidiga kvällar, uppbokade helger. Är det så det blir när vardagen kommer in? Vad gör ett gift par en helt vanlig onsdagkväll, mitt i veckan? Slentrian eller spänning? Detta är ordbajs på högsta fart mina vänner, men just imorses vaknade jag och började fundera på dessa viktiga grejer.

Jag vill ju bara gifta mig en gång, även om jag inte fördömer de som skiljt sig. Ibland blir det helt enkelt inte riktigt som man tänkt sig. Antingen, gifter man sig för tidigt, gifter sig för sent, gifter sig när alla andra gifter sig, gifter sig med någon som är alldeles för ung - eller på tok för gammal, gifter sig för trygghet, gifter sig på grund av vänskap. Men så finns de dem som gifter sig av kärlek. De som säger sig veta hur det är när fjärilarna pirrar i magen, hur det är med en grå vardag - men som inte gifter sig på grund av DE anledningarna - utan för att de älskar EN person och vill dela livet tillsammans med den. Jag vill vara en av dem. Jag vill inte låta mig styras av världens ytterligheter och regler. Jag vill känna med hjärtat och låta det leda mig. Det vill jag.

Aftonbön

En underbar stund på dygnet är när vi ska säga godnatt. Då sjunger vi en visa och avslutar med att be tillsammans.

Gud som haver barnen kär

se till mig som liten är

vart jag mig i världen vänder

står min lycka i Guds händer

lyckan kommer lyckan går

Gud förbliver Fader vår.

Amen.

mr Kraj och andra godingar

[mr Kraj, mina damer och herrar!]

Mami och Papi är underbara. De tar hand om mig och kidsen, lagar mat, leker, ler och ser till att vi alla mår bra. Jag känner mig som en tonåring som sitter framför datorn igen. Men nog varvar jag det hela med lite boccia-turnering, sagostund och myspys med kramkalas och pussar. Igår gick vi till klipporna och fiskade krabbor. Sju stycken fick vi upp. Vi såg en stor krabba under en sten, men han var alldeles för smart för att käka upp vårt "mae" och bli uppdragen. Han hade helt enkelt varit med förut. Jätten fick han heta. De vi fick upp först fick namnen Kraj, Krajsa och Vincent. Jag tog inte i dem, men barnen var riktigt modiga. Oturligt nog är klipporna lite hala ibland, så det blev ett och annat trilleri- men det hör nästan lite till. Sedan kom regndropparna, men idag är det sol igen. Underbart med västkusten, det kan helt enkelt inte bli bättre. Fast nog saknar jag er, godingar, som gör sätter guldkant på livet i Göteborg och alla andra ställen jag bott på i Sverige. Och till er som undrar, kidsen är inte mina egna - de tillhör storebror. Men min gudson är här och hans söta storasyster.

Vad händer på era sommarlov?

njuter av att veta ingenting

Inatt är en sådan natt jag skulle vilja skriva av mig allt jag känner, tänker, tror, tycker, vill, ska, vågar, funderar, hoppas, önskar....

Min åsikt är dock att inte vädra alldeles för mycket på en offentlig internetsida - man ska inte blotta själen för samtliga åskådare. Det är inget bra karaktärsdrag. Men, jag vill berätta att jag är full av liv och förväntan. Tänk, jag har fullkomligt INGEN aning om hur mitt liv kommer att se ut om sisådär fem år. Hur livet ser ut då, är rena rama gåtan. Vilken spänning. Vad glad jag är över att jag inte sitter med facit i hand. Ofta, väldigt ofta, önskar jag att jag hade några av svaren, men idag njuter jag av att veta ingenting.

En dag att minnas

Dagen D var underbar. Musik i hjärta och sinne. Så härligt att det finns proffs-musiker som peppar en, ända in i själen, hela tiden. Sånt gör mig lycklig och ger hopp. Att man inte är högfärdig för att man lever sin dröm - ganska ovanligt i musikerkretsar. Men de finns, tack och lov. Tack alla fina vänner som pallrade er till Borås i torsdags! Det uppskattas till max. Vad vore jag utan er?

Nu är jag tillbaks på västkusten igen. Denna gången med några barn i bagaget. Mysigt.

Glad är jag också! Väldigt glad. Dags att börja skriva igen. Jag skiter i joggingen och skriver istället.

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun! Om man nu fortfarande får säga morgonstund om klockan elva... Hur som helst har jag och mami myst med en kopp kaffe innan den lååånga dagen. Ikväll är det dags för att sjunga med det galet bra-iga bandet igen.
Igår njöt jag som en krokodil i lugna floden. Ikväll är jag feen som förtrollar.
Igår vädrade jag allt med H:na. Idag är jag lugn.
Igår talade jag med Han med stort H. Idag vet jag att Han har kontroll. Igen.