torsdag 25 februari 2010

Det lilla extra

Alla människor fungerar inte på samma sätt. Alla tänker och prioriterar vi olika saker. Tänk bara när de kommer till att göra det där lilla extra. Somliga kan inte sätta fingret på vad det innebär, medan andra är rena naturbegåvningar. Själv befinner jag mig någon stans emellan. Men jag har hajjat det där med att göra det lilla extra för någon annan. Det kostar ingenting, men ger så mycket mer tillbaka. Att skänka en annan människa en tanke och kanske till och med få tanken att växa till en liten handling, betyder mer än alla pengar i världen eftersom personen som blir drabbar inser att hon/han betyder så mycket att någon lagt ner tid på honom/henne. Härom dagen blev jag drabbad. En underbar tanke som blev verklighet på en av de vackraste ställen i hela Göteborg.
Ett råd till mig själv och hela mänskligheten; att göra mer av det lilla extra för andra.

måndag 22 februari 2010

Frihet. Att få vara den jag verkligen är.

Det är så skönt att kunna känna att man kan vara sig själv.
Hela min skoluppväxt har jag upplevt en förföljelse av mig som en kristen människa. Glåpord, kommentarer, inga inbjudningar, ingen chans att få visa vem jag verkligen är. Följden har blivit att jag i ett samtal med en helt ny människa, inte alls talar om min tro i första hand. Tron som finns stark förankrad i mitt hjärta. Den som betyder allt. Det dröjer länge länge innan jag vågar blotta det innersta och berätta om vem jag verkligen är för en annan människa. Tar lång tid innan jag helt kan slappna av. En mindre evighet innan jag kan vara mig själv, helt, fullt ut. Då jag vågar berätta att ja, jag går till kyrkan varje söndag, att jag tror på att Jesus har en plats i mitt hjärta, att det finns ett bönespråk som jag använder mig av, att det finns ett liv efter döden. Allt på grund av rädslan att inte bli accepterad, uttittad, utpekad, utskrattad, dömd - att förlora ännu en bekantskap.
Därför, känns det så underbart - ljuvligt - att förvånas över fascinationen och beundran medmänniskor uttrycker när jag väl berättat. Att få känna att jag får vara precis den jag är, utan att behöva hålla tillbaka ett endaste dugg.
Det är så skönt när man känner sig fri att vara precis den man är.

torsdag 18 februari 2010

Pruttlera istället för pruttkudde

Vi må vara oerhört barnsliga i vår familj, men roligt det har vi. I söndags när alla barnen hade lämnat middagsbordet, satt vi vuxna kvar och höll oss för magen av skratt. Lilltjejens pruttlera var anledningen. Köp en och prova själva. Galet roligt..

Ordförtjusning

Jag älskar ord. Jag njuter när jag tycker mig ha använt ett alldeles särskilt ord vid ett alldeles perfekt tillfälle. Då pirrar det till i halsgropen och jag drabbas av ett lyckorus. Jag tycker inte om svordomar. De säger ju egentligen ingenting utan finns bara till som nån slags utfyllnad. Svordomar finns inte längre i mitt talspråk, däremot har de en tendens att dyka upp i hjärnan ibland. Tråkiga ord det där.
Det finns fräcka ord som kiff, frän, rackarns, hyvens som känns som lakrits på tungan. Och så finns det vackra ord som vanilj, tjusig, elegans som istället rinner som jordgubbskräm och låter det vattnas i munnen när man uttalar dem.
Ord är förtjusande.

lördag 13 februari 2010

Lördagsmorgon

Igår suverän klassdejt. Asgarv medan jag beställde en kebab i "små bitar" vid brunnsparken, men fick vanliga långa slamsor då ägaren inte tog mig på allvar. Nattpromenad hem i vintrigt Göteborg. Idag, solstrålande lördag. Familjen som väntar med vidöppna armar inför ett stundande snöäventyr och samtal om livet. Levandes i en stad full av finfina vänner. Känslosamt. Livet är väldans fint, vackert och njutbart. Kan vara svårt det där sista bara. Att njuta. Dagens känslorus får mig att känna mig som en nyfödd, supersugen på livet, nyfiken, äventyrslysten. Allt toppas med en favoritlista på det suveräna musikmaskineriet spotify. Tåren i ögat dök upp till "after the storm" med Mumford & Sons.
Allt sammanfattat mitt i ögonblickets mitt, en lördag, i vintern, idag, nu, 2010. Det är det här som är livet.

onsdag 10 februari 2010

fabulicious.

fabulicious. har ingen aning om det är ett existerande ord. men det är sannerligen delikat och numera tillagt i mitt vokabulär.

mr Rouse

Den förtrollande stämman kommer till bästkuststaden i mars. Han är din för 265 riksdaler. Jag hoppas jag kan joina..

torsdag 4 februari 2010

Om att välja perfekt

Just innan helgen, träffade jag en kurskamrat nere på andra lång, på ett ställe jag inte besöker speciellt ofta. Denne är någon jag under hela förra terminen, inte yttrat ett enda ord med. Men på mitt initiativ, inspirerat av Elvis-känslan ”Now or never”, stod vi senare och pratade länge och väl. Det hela ledde till någonslags ”klasskamratsrelation” (egentligen gillar jag inte ordet, eftersom kamrat inte alltid är rätt benämning på relationer man har till de som går i samma klass som en själv) som vi kunnat bygga vidare på. Idag talade denne ”kamrat” vishet in i mitt liv. Kännedom som i detta förvirrande nu – stämde väldigt bra in. Vi diskuterade situationen och osäkerheten över vårt yrkesval, då denne unge man uttryckte; ”inget val man gör i livet är perfekt”. (Ganska självklart kan tyckas men för mig i detta just nu grubblande mörker, kom det in en strimma ljus.)
Vad är det med oss och perfektion? Eller vad är de med mig och perfektion? Varför måste allting vara perfekt? Kanske är det så att det inte går att välja något som är perfekt, just av det enkla faktumet att det inte finns något som är perfekt.
Ändå söker vi perfektionism. Kanske borde jag, och alla andra som grubblar och känner sig förvirrad, sluta upp med det ibland och bara vara nöjd med det som är?