Jag är övertygad om att det som finns på insidan, syns på utsidan. Igår mådde jag bra, kände mig någorlunda fin och var tillfreds. Och säkerligen syntes det. Idag däremot, gav jag upp ktb efter 20 min, vilket är väldans ovanligt om man heter Maria Magdalena, men kramper i magen fick mig att ge vika. När jag några minuter senare promenerade uppe på Avenyn och möttes av en tjej som frågade mjukt och vänligt om jag ville skänka en slant till Afrikas barn, chockades jag av min egen ignorans - jag gav henne inte ens en blick! Det är väl klart att jag vill ge pengar till barn i Afrika, jag skulle kunna ge allt jag äger. Men insidan mådde inte bra, vilket strålade igenom mitt skal och visade sig på utsidan - genom ett beteende jag egentligen aldrig skulle acceptera hos mig själv.
Ibland är det svårare än man tror att leva varje dag som om den vore den sista, att fånga dagen. Men förhoppningsvis ger erfarenheten mig mer förståelse och sympati, istället för ilska, nästa gång när jag träffar en människa som inte bemöter mig på bästa sätt. Deras insida kanske inte har den bästa av dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar