På min väg hem till Götet imorse påminde min hjärna [eller kan det varit mitt hjärta?] mig om en lektion vi hade på Hawaii i höstas. Veckans gästföreläsare hette Christie och hade ett förflutet med sexövergrepp från 2-års åldern ända upp i tonåren. Dagens ämne handlade om varför hjärtat fungerar som det gör när man blir sårad. Med sig hade hon ett stort, rött hjärta som hängde i ett snöre runt hennes hals. Hjärtat var fullt med små hål, som visade sig komma från pilar - vilka var och en symboliserade var gång någon gör en illa. Då skjuts en pil in i hjärtat. Det gör liksom ont. Men efter ett tag, fortsatte hon sedan, gör inte pilarna lika ont längre och de går att dra ur. Fast man måste vilja dra ur dem, de ramlar inte ur av sig själv. Och ut kommer de när man förlåter den som gjort en illa. Kvar finns sedan hålen, som ärr efter en förfluten tid.
En bra bild för att förstå vad som sker när något tungt kommer i ens väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar