När vi hade kalasat på mammas banankaka och sett Robinson, som äntligen börjat bli lite spännande, fungerade jag data-fixare [en roll som min storebror annars brukar ha] och grejade med några andra saker också. Blickfånget stannade på cd-hyllan. Vad många gamla godingar som fanns där! Vilka fina minnen.
Mainstreet. Slutet på högstadiet och gymnasietiden. Va snygga de var! Trummisen i bandet, var i stan och ledde lovsång under en konferens, i vilken jag deltog. Vi sammanstrålade under förbönen och jag såg hans jeans: men loggan på! Å vad jag ville säga att jag önskade jag hade ett par lika dana byxor som han! Men tur var att jag knep käft, för jag hade ju ingen aning om att han var trummis. Vilken pinsamhet. Och jag som trodde jag var största fanet…
The Latin Kings. Också på gymnasiet. I tvåan näs vi läste Svenska C, höll jag en presentation om dem, som om de skulle dansant in på scen direkt efteråt. Sedan vann jag talangjakten. Han signerade min sko “Maria+TLK=Sant” och gav mig komplimanger. Jag var såld. T-shirten finns fortfarande i garderoben.
The Zkilleman Society. Ett av alla kompisband som spelade in demo. Underbara vänner. Riktigt duktiga! Nu delar vi vardagen. Tänk vad fin en vänskap kan vara.
Johans samlingsskiva. Sånt älskar jag. Folk som delar med sig av en “förtillfället-favoritlista“. Denhär är från tiden på musik-folkisen. Mer sånt! I love.
[Tycker att det i framtiden kan vara en rolig kuriosa att se vad skivorna kostade när man köpte dem. Däav den skrikande röda prislappen på omslaget. Ursäkta den dåliga bildkvallitén, glömde kameran i götet så mobilen fick assistera..]
Där ligger ju jag!! :D
SvaraRadera