Kärt barn har många namn sägs det, isåfall måste min familj älska mig jättemycket för oj vad de kallar mig olika saker. Prickigkorven, fräknekorven, tjorven, Mia, tjockis, lillfjantan, lilljäntan, sockertoppen, gumman, älsklingen, förjäkliga unge, dummer, faster, tant - you name it!
Min mamma har svårt för att komma ihåg vad folk heter och brukar därför hitta på egna namn som hon tycker stämmer bra in på personerna. Nog för att hon mamma är utlänning, men även jag lider av samma åkomma. Därför har människorna i min omgivning lite konstiga namn ibland. Svenne, Classe, Figgaro, Lilla-Malin, Stora-Malin, Hannis, Idis, Sandris - och så har det till råkat bli - att alla namn slutar på -is (?!). Men det ska ni veta, att jag inte begränsar mig till individer, utan detta namngivande gäller även föremål. Knäckis, mackis, glassis, kissis, bajsis, godis (!), sötis, dummis, latis. Min gissning är att det retat gallfeber på många, däribland mig själv.
Ett annat smeknamn som min pappa kommit på, som faktiskt gör sig väldigt bra, är HSB. Gissa vad det står för!
[Hon Som Bestämmer. I min familj finns det två stycken: HSB 1 och HSB 2. Min mamma är 1:an och jag är visst 2:an...]
inte sjuk, bara en rejäl släng av hösnuva. även om det också är förjävligt så föredrar jag det alla gånger framför magsjuka! tack för optimismen i alla fall, det är också en bristvara hos mig just nu :)
SvaraRadera