"Ett steg fram, två steg bak - och sen börjar man om igen."
Jag minns inte vem som skrev låten, men orden är väl memoriserade. Det är ju otroligt; hur ofta eller väl jag än städar detdär hjärterummet jag återkommer till och skriver om, blir det alltid stökigt, och den där speciella filuren lyckas alltid smyga sig in. Då är det just så det känns - att man går bakåt istället för framåt - trots all tid som gått.
Tvi blae för olycklig kärlek och brustet hjärta. Det är orättvist att någon, som sällan ens ägnar en en tanke, dyker upp i ens egna tankar - varje dag. Kalla mig stalker, obalanserad, tonåring, kärlekskrank, deprimerad, galen, från vettet eller vad ni vill. Men jag har förstått att jag har ett hjärta som är kapabelt till att älska. Älska i överflöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar