Spontanitet är nyckeln

Tidigare var mitt liv upprutat i ett väl planerat schema. Min agenda var en del av mig. Vi var nära bundisar. När jag träffade folk som inte upplevde en kalender som något viktigt, hade jag väldigt svårt att förstå dem. Det finns till och med dem som aldrig ägt en kalender. Sådana människor gjorde mig nervös och de kändes oberäkneliga En gång köpte jag en kalender till en gammal pojkvän, med tanken att han behövde lite struktur i sitt liv - trodde jag.

Förra hösten märkte jag att det var jag själv som behövde lära mig att inte vara så bunden. Att inte leva mitt liv efter en massa inbokade möten. Då hamnar man lätt i ett mönster som talar om för en att alltid se fram emot saker och aldrig leva i nuet [vilken jag poängterade vikten i, igår]. Jag levde på ett ställe där jag inte behövde planera upp mitt liv, eftersom det redan var bestämt vad jag skulle göra under dagarna en tid framöver. För mig blev det en räddning. Äntligen var jag inte bunden till planering och bestämmelser om framtiden, jag tvingades njuta av nuet och lärde mig älska spontanitet!

I afton träffades jag och några vänner över god kvällsmat, skratt och bön. Det planerades igår. Hade jag bestämt något annat för ett par dagar sedan, hade det aldrig blivit av.

Så, för att kunna njuta av nuet och inte bara längta efter framtiden, är det viktigt med spontanitet och ta till vara på tillfällen som helt plötsligt bara infinner sig och erbjuder något spännande.