Den stora resan är nu över. Det sista avsnittet fick bli min frukost-joinare den här morgonen. Åter igen berördes jag, djupt. Allting liksom påminner om liknande mötet jag gjort med grupper människor under olika tillfällen i livet. Inte har jag mött på någon urbefolkning, men när människogrupper lever på ett sätt som bjuder in till mer gemenskap och skänker mer ro i ens tillvaro än ens egna vardag lyckas med, då blir jag väldigt inspirerad och känner mig rätt och slätt som familjerna i svt:s satsning visat i höst. "Lailai" påminde mig om något jag fått höra från olika håll och tänkt mycket på de senaste veckorna; "Mantawaierna är, medan jag gör. Jag skulle vilja vara mer, istället för att hela tiden göra". Jag vill vara en "be:er", istället för en ständig "do:er". Min övertygelse är att det är en del av den nyckel som leder till lycka. Därför har mina hemmakvällar med mig själv ökat på markant. Innan var jag rädd för att vara ensam, nu känns det skönt att få tid att bara vara hemma och "lugna ner mig". Härom kvällen bakade jag supergoda bullar. Jätteskön avkoppling. Visserligen något som man gör, men på ett helt annat sätt än jag oftast sysslar med annars.
Bara var, istället för att göra.
Bara var, istället för att göra. 
finns det några bullar kvar eller? i så fall ska jag nog ta en tur till majorna inom kort. ;) nu ska jag borsta tänderna, lägga mig i sängen och kolla på det sista avsnittet av resan... /lollo
SvaraRaderaPrecis, att baka bullar är ett annat slags göra än att plugga. Man använder en teoretisk del av hjärnan i pluggandet och att sen koppla av det igenom att göra något praktiskt utan att tänka så mycket teoretiskt osv kan vara väldigt skönt.
SvaraRaderaAtt inte göra något kan vara en svår avkoppling ibland, då kan en avkoppling där man gör något praktiskt som inte kräver mycket tankeverksamhet härligt.