Igår besökte jag en av Sveriges tre flyktingslussar. Lika självklart för gemene mang att göra någon gång i livet, precis som det borde vara för alla att någon gång prova på att jobba i hemtjänsten..
Många minnen ifrån mitt kära Bosnien sammanstrålade med beröringen mitt hjärna fick känna på i kontakten med de människor som befann sig där. Varje individ bär en egen historia. En familj utan en mamma, en annan utan en pappa, många ensamma män. Detta är verkligheten mina vänner. Var är vår värld på väg? En sak är säker; närmare. I detta rum av svett, kryddor, bara fötter, smutsiga kinder spreds en värmande kärlek människor sins emellan. En enighet. En gemenskap. Tillsammans är vi starka. United.
Tänk att få välkomna med vänlighet. Deras första intryck av Sverige. Jag blev djupt berörd. Jag kommer åka dit igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar