torsdag 15 oktober 2009

Motivation

Mitt i all denna stress och press lever jag mitt hektiska liv. Fram tills nu har det blivit lite för mycket av det goda - för mycket göra, för lite vila. Och jag som trodde att det var omöjligt att bli trött på att göra...
Efter att ha sovit många fler timmar än vad jag snittat de senaste veckorna, känner jag mig nästintill utvilad och spenderade några timmar av eftermiddagen i det ljuvliga höstvädret ute på Saltholmen. Det var skillnad där nu från i somras; inga turister, inga badgäster - bara måsar, havet, den friska luften och lugnet. Ni som läst här ett tag, vet att havet alltid på något magiskt sätt ger mig frid.

Min vän och jag diskuterade livet. Allt som oftast har jag svårt att var ytlig när det finns en möjlighet att vara djup. Samtalsämnet berörde pengar och karriär, något som i högsta grad är aktuellt. Själv står jag i valet och kvalet att slutföra min påbörjade lärarutbildning, eller inte. Stundtals känner jag mig inspirerad och taggad, men ibland känns det för tidskrävande, för jobbigt, för olönsamt. Skulle man orka med det ett helt liv?
Vi pratade om att det finns människor som inte haft jobb på ett bra tag, och började fundera över hur de motiverar sig själva till att gå upp på morgonen? Eller hur en människa utan hem vaknar upp på en toalett, går ut i den kalla luften och lever ännu en dag. Hur orkar dessa - som många anser vara misslyckade - med sina liv? Jag som ändå kan tyckas ha de så bra när det gäller det mesta, har fortfarande svårt för att ständigt hitta motivationen. Vad är det som motiverar dem?

Jag tror att vi behöver förstå att vi, varje individ i sig själv, är viktig. Att människovärdet och livets värde står högre än vad vi arbetar med eller hur mycket pengar vi har. Man lever bara en gång, därför blir livet det dyrbaraste man har. Kärleken runt omkring genom vänner och/eller familj, naturen, intressen - det är DET som är det viktiga, inte hur andra människor bedömer en. Det som är viktigt för mig, är oviktigt för dig - som istället har något annat som är viktigt. Nu menar jag inte att det är dåligt att ha ett jobb där man tjänar bra med pengar eller när man gör karriär, men jag är övertygad om att det är individer som gör jorden - inte sysselsättningen.

Allt detta gjorde mig åter igen lugn då jag ytterligare en gång insåg att jag vill göra en skillnad för den lilla människan. Inte få allas blickar på mig för att jag har mycket pengar. Ett uns av motivation fann åter sin plats i mitt hjärtas mitt.

5 kommentarer:

  1. Havet ger mig en känsla av att vara en del av något stort. Saltholmen är fint.

    SvaraRadera
  2. Känns bra att denna gång få läsa ett inlägg om livet. Tänkvärt! Det är så mycket runt omkring som påverkar oss utan att vi ens reflekterar över det och vart det leder oss. Jag tror att vi alla skulle må bra av att stanna upp ibland och fundera över vad det är vi egentligen strävar efter... /L

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Fortsätt grubbla! Denna blogg är tack o lov inget ytligt tjafs utan en reflektion över livet som strävar efter att finna det goda. Jag känner också en frustration över att vilja gå in i djupare samtal än att bara skrapa på ytan med något halvmesigt "Hur är läget?". Kanske ytliga kontakter är till nytta för ett kontaktnät men annars avskyr jag ytlighet, att få dela livet och om något få ett gott samtal där båda parter ger tankar som berikar är det jag längtar och strävar efter.

    Att i en tid som denna med individualism och egocentrering rikta sig i ett utgivande liv för andra är guld värt. Att fråga sig själv "Vad kan jag ge till andra" istället för "Vad kan jag få ut av det?" är en sund attityd. Låt oss vara människor som låter omgivningen bli välsignade i vår närhet. Vad vore inte världen om vi alla tänkte så?

    Fortsätt grubbla och dyk djupt, det står verkligen ut i den ytliga blogosfären.

    /Secretgoatie@hotmail.com

    SvaraRadera
  5. Ni är ju såå grymma på att kommentera. TACK! Då orkar jag fortsätta skriva...

    SvaraRadera