Då jag både blivit uppringd av oroliga vänner och fått tröstande kommentarer vill jag bara förtydliga det som verkat lite oklart; jag var inte med i branden ute på Hisingen, däremot var en kompis till mig det. Det är hennes kortfattade, mirakulösa berättelse som jag citerat här på bloggen. Allt för att göra oss påminda om hur livet kort kan släckas ned och att vi därför bör vara tacksamma för att vi får leva. Ett HURRA för LIVET!
Tack för alla era kommentarer på alla inlägg! Det värmer i hjärtat när man läser att någon annan faktiskt läst mina tankar och reflekterat för en stund. Då fyller bloggen sitt syfte. Kommentera mera [hemskt gärna, om ni har tid/ork/lust/viljan] och jag ska bli bättre på att svara. Skulle ni lämna er mail, lovar jag att ge ett personligt svar. Det är så spännande att se att någon tar sig tid för att läsa här. Bubbelgrubbel, det är vad vi gör tillsammans. Något som alla gör. Grubblar. Och det är om det som jag - bubblar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar