Livet börjar bli hektiskt igen. Höstens enté kommer med schema, uppbokad kalender och den sociala hetsen. Det är så mycket som ska hinnas med innan det är dags att plocka upp mitt gamla liv ur kartongerna igen. Någonstans inom mig skriker jag och får ett uns av ångest när jag tänker på att leva kalenderliv igen. Det känns som en evighet sist. Det var det jag såg fram emot att slippa när jag for till andra sidan jorden förra hösten. Det var det jag slapp. Nu är det dags igen. Men jag ska lova mig själv att inte vara rädd för egna hemmakvällar, då man kan skapa musik och följa serier. Inte ta på mig för många måsten. Lära mig att säga nej - utan att vara rädd för att gå miste om några sociala timmar. Man måste inte vara med på allt. Jag ska lära mig att finna en balans. Att göra det jag vill göra. Ta stegen i den riktning som jag vill gå.
Oj vad pessimistiskt allt lät. Det finns en annan sida på alltihopa också. Den lyckliga sidan om längtan att få komma tillbaka till den fantastiska staden på västkusten där mina kära vänner bor, lillsyrran som flyttat ner och kunskapens centrum. Jag ser fram emot denhär hösten. Till max. Om en vecka har jag förberett allt som går. Då är jag redo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar