EN svaghet är sötsaker. Idag har jag maximerat med wienerbröd, daim, sourcream&union, lila bär och lysmelk. Det är illa. Frågan är om jag borde gå och kolla mina blodvärden. Kanske är det faktiskt något fysiskt fel på mig? Eller så är det bara ett tarvligt försök till en ursäkt. Varje dag, känns det som om dendär lilla sötbegärskvoten, lever sitt eget liv och ser till att bli tillfredsställd. Det är inte alltid jag är sugen. Ibland blir det ett slags tidsfördriv, och så råkade skafferiet/kylskåpet/skålen komma ivägen. Studtals är kaffekoppen tjuven. En liten [eller stor] chokladbit tillsammans med den svarta drogen är ju ack så gott! För att inte tala om wienerbrödet till frukostkaffet. Inspirerad av danskarna? Kanske, men jag vågar påstå att det är ett alldeles eget påhitt. Det är som om att jag måste gå rakt in i fett-väggen och bli slagen i pannan för att vakna upp i "sluta-proppa-i-dig-snask"-verkligheten. Men än har den inte belägrat min väg. Jag bekänner, igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar