Vissa tider i livet känns som långsamma epoker som aldrig vill ta slut. Andra, främst de ljusaste stunderna, svichar förbi - snabbare än snabbast. När man varit bortrest ett långt tag, kan det ty som om livet stått stilla på hemmaplan. Men när man varit hemifrån endast några dagar, kan det istället verka som om hela vardagen förändrats. De snabba vändningarna kan vara både positiva eller negativa, men tur är väl att den mänskliga skapelsen är så otroligt flexibel och anpassningsbar. För livet förblir inte på samma sätt som man alltid trott eller velat. Livet blir sällan över huvudtaget som man tänkt sig.
Jag undrar hur de kommande månaderna kommer se ut, vad som skall ske i mitt liv och i vännernas runt omkring mig. Man kan säga att jag tvingas lära mig leva i ovisshet. Å ena sidan är det som en ständig piska som slår hårt när man erinrar sig om tillvaron. Å andra sidan gör den livet till ett spännande äventyr. Åter igen tackar jag Gud för att jag inte är ensam i allt kaos..
Jag undrar hur de kommande månaderna kommer se ut, vad som skall ske i mitt liv och i vännernas runt omkring mig. Man kan säga att jag tvingas lära mig leva i ovisshet. Å ena sidan är det som en ständig piska som slår hårt när man erinrar sig om tillvaron. Å andra sidan gör den livet till ett spännande äventyr. Åter igen tackar jag Gud för att jag inte är ensam i allt kaos..
En nära vän till mig frågade mig nyligen vad som hade hänt med mig under de åtta månaderna hon varit borta. Jag kunde knappt svara, hade det hänt något? Hade jag verkligen haft så ointressanta åtta månader? Jag tror inte det. Det är inte alltid som dom där små stunderna av glädje etsar sig fast i minnet, och de kanske inte alltid är så intressanta heller. Men ack så fina de var; den där solnedgången, den där vintermorgonen, den där långa promenaden genom skogen.
SvaraRaderaVi minns inte allt, och det kanske är tur, det gör nämligen var morgon till en ny morgon.