Nu befinner jag mig vid den stora sjön, hemma hos brorsan och hans familj. Underbart. Mysigt. Mycket kärlek. Igår struntade vi i dumburken och programmet som vi alla såg fram emot och satt istället kvar vid middagsbordet och bara umgicks. Det var så bra! Lilltjejen övade på att skriva och läsa genom att skriva brev som vi svarade på. Lillkillen ritade fina teckningar. Båda lyckliga och nöjda över den tillfredsställda socker-nivån. Alla tillfredsställda av den lugna, varma och mysiga stämningen.
Hur kommer det sig att det finns familjer som sällan eller aldrig sitter ner och äter tillsammans längre? Var tar då familjekänslan vägen? Hur involverade är alla då egenligen i varandras liv? Hur väl känner vi vår familj?
Min vana är att mat+familj=sant. Så har vi alltid gjort hemma. Då får man möjlighet att umgås, diskutera, utvecklas och framförallt lära känna varandra. Jag älskart'. Jag älskar att vara med min stora familj. Låt oss återinföra familjemiddagar och ta tillbaka något av det som var bättre förr!
Hur kommer det sig att det finns familjer som sällan eller aldrig sitter ner och äter tillsammans längre? Var tar då familjekänslan vägen? Hur involverade är alla då egenligen i varandras liv? Hur väl känner vi vår familj?
Min vana är att mat+familj=sant. Så har vi alltid gjort hemma. Då får man möjlighet att umgås, diskutera, utvecklas och framförallt lära känna varandra. Jag älskart'. Jag älskar att vara med min stora familj. Låt oss återinföra familjemiddagar och ta tillbaka något av det som var bättre förr!
Intressant iakttagelse, känns ju dumt att man istället för att prata med och lära känna varandra ska sitta o dega framför teven. Och oftast sitter någon och hyschar alla andra för att de inte vill missa en millisekund av reklamen/programmet som för tillfället dånar ut i vardagsrummet. Så framför teven finns det ju inget riktigt samtal.
SvaraRaderaMen det är väl så man gör i Sverige, man sitter själv och har sin egen lilla vardag vart man än går ovillig att stanna upp och fångas av ett uppbyggande samtal människor emellan.
Jag skulle inte kunna tänka mig mina framtida barn vara utan dessa familjemiddagar du talar om, min längtan är att de skulle få smaka på ett godare sätt än den inåtvända kulturen i Sverige...