Gruppsykologi

I olika sammansättningar av grupper intar man olika platser. I vissa har man en större plats, tar mer plats, medan man i andra knappt syns, tar mindre plats, känner inget behov av att ta plats. Hur kommer det sig att vissa ALLTID lyckas ta den största platsen, från sammanhang till sammanhang? Vissa som aldrig kan låta någon annan få ta lite mer plats än en själv.

Jag har analyserat mig själv lite de senaste veckorna och hur mycket plats jag tar i olika grupper. Ibland kan jag skämmas lite när jag tänker över allt. Jag är just den där som suger ur all luft ur ett rum, men också den som verkar tystlåten och eftertänksam och bara väljer väl valda ord. På något sätt spelar man olika roller. Stundtals är det utvecklande, ibland är det plågsamt. Hur som helst kan det vara gott att tänka över hur det kan vara, vilken syn jag har på andra i min grupp och vilken bild de kan tänkas ha av mig.

"Att tala är silver, att tiga är guld.".

Tänkvärt.