järnladyn.

Ikväll har jag varit och sett den här filmen. Järnladyn. Den fick många olika reaktioner efter premiären, och min ståndpunkt är att den är sevärd. Inte för att den visar sanningen svart på vitt (det råder ju delade meningar om detta) men för att den väcker till eftertänksamhet - inom många olika områden. För egen del landar tankarna på min egen akilleshäl; kampen om tiden. Att tiden har sin gång. Den går aldrig att stanna, vrida tillbaka, ändra. Inget får mig att må så dåligt som vetskapen om att jag åldras, och alla ni med mig. Ibland verkar livet vara ett av de största skämten nånsin, för så fort allt börjar bli vackert och trivsamt, då är det plötsligen dags för landning. Som ni förstår, försöker jag att inte grubbla ner mig alldeles för mycket i tidens kvicksand, men det är inte alltid så lätt. Förmodligen var det inte denna tankegång Meryl Streep och de andra ville förevisa med sin film, men en film har många sidor och det var denna som ikväll vann min upmärksamhet.

Nu är det dags att entra drömlandet. Förresten har rören i väggen börjat mullra och ha sig vid tysta tider. Är det kylan som drabbat vattenrören mån tro?