hemtrevlighet.

Idag har varit en riktigt sur-tant-dag. Jag brukar alltid ha det två dagar innan tenta. Då är jag som mest uppstressad, får panik för att jag inte tror att jag kan nånting, pluggar som en dåre, och när natten passerat och det är dagen innan tenta - då brukar jag vara "lagom" nervös (om det nu finns nåt sånt fenomen i verkligheten). Men den här gången kom den jobbigaste dagen idag - dagen innan tenta. Då hjälper det inte att duscha, äta frulle med härligaste klassisarna på mysigt café, skämma bort sig själv med damateo-kaffe eller kramas med bästa killen i världen. Ingenting duger. ingenting är bra. Det enda som skänkte mig lite lycka, var att spela gamla suzukinoter på fiolen - tills strängen "hoppade" och jag fick plocka ner. Men så när jag satt i köket och kollade igenom tentorna, slängde jag en blick mot det stora rummet (som är både sovrum, vardagsrum, musikrum - typ you name it). Synen gjorde mig varm i hjärtat. Det såg så himla mysigt och hemtrevligt ut! Underbart. Är det nåt man vill att ett hem ska vara, så är det hemtrevligt.
Jag minns när min vän flyttade hemifrån till den lilla storstaden en gång för några årsedan. Vi pratades vid i telefon och hon var så bekymrad: hon kände sig så ensam och trivdes inte alls i sitt lilla studentrum. "Men gör det så hemtrevligt du bara kan! Så att du kan längta hem när du är borta, då blir det bättre. Inte konstigt att du inte trivs om du inte känner dig hemma. Ett hem måste vara hemtrevligt, annars är det inte hemma." Och efter några veckor då vi pratade igen, tyckte hon att det kändes mycket bättre. Hon hade lagt lite möda på inredningen och det gav resultat.
Hemtrevligt är en definitionsfråga av råge, men viktigast är ju ändå att personen som bor i hemmet, tycker att den har det hemtrevligt.

 
Såhär såg det ut hos mig ikväll. Därav denna tanke om hemtrevlighet som tog mig ur pluggångesten. Tjoooohooo på den.