Ekorrn satt i granen och skalade kottar.

Den lilla strapatsen genom skogen tedde sig precis som vanligt. Solen sken, fåglarna kvittrade och de andra barnen sprang snabbt upp för den lilla backen med vår-springet i benen.Den lilla flickan stannade plötsligt till. Någonting kom farandes uppifrån och träffade henne rakt på hjässan. Hennes snälla ögon uttryckte ett ohörbart "Aj". Frågande vinklade hon huvudet uppåt. Vad var det som hade kommit flygande? Med solen bländande i ögonen såg hon inte heller nästa bit som kom farande. Denna gången träffades den lilla magen. "Men?" kom som ett tvekande ljud från hennes läppar och mötte mig med en frågsam blick. Alldeles strax efteråt började det hagla småbitar ner från den överhängande tallen. Å där! Mitt ute på grenen satt en liten ekorre! Den gnagde på kottar och spottade helt naturligt ut de bitar som denne lyckats bita bort, utan att ha en aning om att vi stod under och fick en massa småbitar på oss. Flickan, de andra barnen och jag själv blev fulla av skratt när vi förstod vad som hände. De små barnsbenen skyndade vidare uppför den lilla kullen i iver om att få berätta för alla andra fröknar och barn som missat den spännande händelsen.
En helt vanlig dag på en förskola i bästkuststaden. Den första sommarvarma och vårtjusiga dagen i vår stad för det här året.