Ett störande ljud. Men sluta då. Nån visslar. Sluta vissla. Men förstår du inte att bara folk stör sig? Sluta vissla! Alla vrider och vänder på sig i vagnen. Vem är det som visslar? Jo, vi har hört dig nu, det räcker. Ögon som himlar, suckar, någon harklar sig. Sluta vissla! Det är nästan som om att man borde säga till. Kan man med att göra det? Eller är det bättre att alla bara stör sig? Då är det väl schystare att säga till, så att den som visslar slutar skämma ut sig. Men vem är det som visslar? Idé: jag har ju i-poden i väskan. Jag plockar fram den. Jag kan lyssna på vad som helst nu. Var é han då, Rouse. Ärs, det tar för lång tid. Tänk att vem det nu än är som visslar, så fortsätter personen att vissla! Det är ju otroligt. Där. Tack Gavin Degraw! Nu kan jag äntligen ta det lugnt. Slappna av. Tack och lov att jag slipper visslingarna!
En tant kommer in i vagnen. Jag reser mig upp som i reflex. Går bakåt i vagnen. Får syn på nån som har format munnen till ett o. Är det han som visslar? Lyssnar efter ljudet. Efter visslingen. Hör det. Ja. Det är han. Men det ser ut som om det sitter nån assistent jämte honom. Aha, han har inte alla hästar hemma. Där har vi förklaringen. Vagnen verkar lugnare nu. Har alla kommit fram till samma slutsats som jag, innan mig? Tydligen. Aja, nu förstår man iallafall. Sympatiserar. Men jag behåller lurarna på. Tack apple.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar