torsdag 10 december 2009

snällveckan 2009?

Den här veckan verkar vara en snäll-vecka. Jag är alldeles överväldigad av alla snälla människor det finns ute i vårt samhälle. Det finns alltså hopp! Egoismen har inte segrat ännu. Låt mig redogöra.
I söndags skulle jag promenera hem från en kompis. Min förälskelse till kvällsmörkret är inte särskilt svärmande, vilket han visste, och envisades därför om att vi skulle prata i telefon hela vägen hem. Inte så svårt kan tyckas, men tillräckligt omtänksamt för att jag skulle känna mig säker. I Måndags hade jag tvätt-tid klockan 8. Mina ögon verkade förblindade då de aldrig uppfattade att någon bokat efter mig, så jag tog god tid på mig. Till min förskräckelse fann jag någon annan i tvättstugan när jag kom dit ett par timmer senare. Denna kvinnan var till synes och förståeligt irriterande, men inte hade hon kastat ut mina rena trasor vind för våg. Nejdå, hon hade hängt dem i fin ordning lite längre in i torkrummet och kommenterade att "vi får ju åtminstånde samsas om utrymmet". Mitt dåliga samvete tvingade mig be om ursäkt minst tio gånger och jag såg ett leende växa på hennes läppar. Hon förstod och hon förlät. på tisdagsmorgonen efter vår dunderroliga men väldigt sena operashow, fick jag som många gånger förut, springa till vagnen. Denna gången var jag inte ensam. En ung herre med cigg i munnen och rök som kom utpyrande, hade mycket god kondition - sprang ifatt mig - och höll upp dörren för mig när jag klev på. En förstående blick fick jag också, som värmde mitt stressande hjärta. Det hela upprepade sig på onsdagseftermiddagen när jag ilade för att hinna ikapp vagnen och hinna i tid till ännu en konsert. Då stod ett gäng unga grabbar, inte äldre än femton - minst - varav en av dem höll upp den krångliga vagnsdörren så att jag, med mitt yra yttre och tunga väskor, kunde kliva på i all enkelhet. TACK! Dessutom har hela veckan förföljt mig med komplimanger, kramar, kärlek, omtänksamhet från vänner, bekanta, obekanta och familj.
Antingen är detta snäll-veckan 2009, eller så finns det godhet kvar i vårt egoistiska samhälle. Jag blir iallafall varm i hjärtat. Det finns hopp om mänskligheten!

1 kommentar:

  1. Vad skönt att egoismen och individualismen inte är fullständigt rådande utan att godheten kommer fram.

    Oförmögenheten att tänka på andra före sig själv hos människor i detta land kan vara skrämmande ibland. Hoppas det du sett denna vecka håller i sig och växer.

    SvaraRadera