torsdag 17 december 2009

Jag skämdes.. men förundrades.

Har ni någon gång känt att ni skämts så mycket å någon annans vägnar, att ni liksom bara velat åka under jorden? Så kände jag idag när jag såg Malous morgonshow på tv4. Där fanns två bloggare med och jag kände att det som tvn visade av dem där, är något de kommer skämmas över när de blivit sisådär tjugofem Jag bytte kanal..
Men jag ska villigt erkänna att jag beundrar dessa unga tjejer som, enligt en av dem på tv i morse, plockar ut stora summor pengar i månadslön - tack vare att de skriver om sina kläder som de inhandlat på diverse ställen. Hade man varit smart, eller haft samma drivkraft som dem, hade man kanske börjat på samma sätt för ett par år sedan. Men det känns som om att bloggandet ändå hör 90-talisterna till. De är de som lyckas leva på rapportering om senaste inköp och alldeles för personliga skildringar - om du frågar mig. Visst är det surt att inte ha en fet månadslön samtidigt som man pluggar, men samtidigt känner jag mig nöjd över att inte bidra till den ytligare världen. Den mumsar sig mätt på oss alla tillräckligt gott ändå.

2 kommentarer:

  1. Word, ytliga världen vill man inte bidra till, den är uppblåst och slår sig fram.
    Den trycker ner andra för att visa hur mycket bättre den själv är.
    Den ytliga världen är som att sitta i ett litet rum med åtta personer som skäller konstant på en för hur man ser ut, tänker och är.
    Jag gillar den inte...

    SvaraRadera
  2. haha, håller med. word by word.

    SvaraRadera