I afton har vi haft cellgrupp. "Säljgrupp?" utbrast min svägerska när jag berättade för henne första gången. "Vad säljer ni där?". "Nej, cellgrupp" poängterade jag. En liten skara nära vänner som ses regelbundet och pratar om livets stora frågor; tro, hopp och kärlek. Ja, det är faktiskt summa summarum av det vi diskuterar. Vi ser det som ett tillfälle att få skämma bort oss själva lite extra varje vecka, att vi ger oss tid till att samtala om livet - på en utsatt tid. Alla som tar sig tid och lyssna på förklaringen tycker att det låter som världens bästa påfund. Jag kan inte annat än att instämma.
Den här terminen har vi läst ur en - inom frikyrkan - omtalad bok "Leva med mål och mening" av Rick Warren. Vi läser ett kapitel och reflekterar och pratar sedan om alla tankar som väckts. Det är riktigt bra. Man kommer och tänka på en massa saker och olika saker fastnar hos olika individer. Det är mest spännande, och det finns alltid något att få ut av det.
Ikväll var en del av innehållet om att våga lita på Gud - i alla situationer. Han har en plan, som med all säkerhet inte ser ut exakt så som man själv kan föreställa sig, men det finns en plan - no need to worry. Det belystes för mig idag. När Noa byggde arken, i en tid som sträckte sig över 120 år, var han tvungen att lite på Gud. Han hade aldrig tidigare upplevt ett skyfall och bodde alldeles för långt ifrån havet för att någonsin sett det. Vad skulle han med en båt till? Men han litade på det Gud hade anförtrott åt honom, var trofast och byggde en ark. Det vore konstigt om han aldrig tvivlat på att Gud var med honom - 120 år är en lååååååååååång tid! Men ändå fortsatte han att bygga. Han slutade inte förrän han hade byggt färdigt.
Hur mycket litar på Gud? För egen del har jag svårt att kasta mig utför livets klippa, jag vill veta att det finns en lina som fångar upp mig, och jag tror alltid att det blir säkrast om jag införskaffar den själv. Men Gud vill inte att vi löser allt på egen hand, Han vill ha vår tillit, vårt förtroende, att vi räknar med Honom. Ojoj vilken utmaning. Räkna med Gud. Han har KOLL och KONTROLL.
Tack förresten för alla reflekterande kommentarer! Jag blir lika glad varje gång över att någon fått sig en funderare, grubblat vidare på mina grubblerier Då känner jag att den här bloggen fyller sitt syfte; ger någon annan en tankeställare. Tusen hjärtligt tack.
Den här terminen har vi läst ur en - inom frikyrkan - omtalad bok "Leva med mål och mening" av Rick Warren. Vi läser ett kapitel och reflekterar och pratar sedan om alla tankar som väckts. Det är riktigt bra. Man kommer och tänka på en massa saker och olika saker fastnar hos olika individer. Det är mest spännande, och det finns alltid något att få ut av det.
Ikväll var en del av innehållet om att våga lita på Gud - i alla situationer. Han har en plan, som med all säkerhet inte ser ut exakt så som man själv kan föreställa sig, men det finns en plan - no need to worry. Det belystes för mig idag. När Noa byggde arken, i en tid som sträckte sig över 120 år, var han tvungen att lite på Gud. Han hade aldrig tidigare upplevt ett skyfall och bodde alldeles för långt ifrån havet för att någonsin sett det. Vad skulle han med en båt till? Men han litade på det Gud hade anförtrott åt honom, var trofast och byggde en ark. Det vore konstigt om han aldrig tvivlat på att Gud var med honom - 120 år är en lååååååååååång tid! Men ändå fortsatte han att bygga. Han slutade inte förrän han hade byggt färdigt.
Hur mycket litar på Gud? För egen del har jag svårt att kasta mig utför livets klippa, jag vill veta att det finns en lina som fångar upp mig, och jag tror alltid att det blir säkrast om jag införskaffar den själv. Men Gud vill inte att vi löser allt på egen hand, Han vill ha vår tillit, vårt förtroende, att vi räknar med Honom. Ojoj vilken utmaning. Räkna med Gud. Han har KOLL och KONTROLL.
Tack förresten för alla reflekterande kommentarer! Jag blir lika glad varje gång över att någon fått sig en funderare, grubblat vidare på mina grubblerier Då känner jag att den här bloggen fyller sitt syfte; ger någon annan en tankeställare. Tusen hjärtligt tack.
Vi brukade läsa ett kapitel ur apostlagärningarna i vår cellgrupp. Det tog oss ett och ett halvt år. Jag minns en diskussion från början av det projektet som låter liknande.
SvaraRaderaNär lärjungarna skall välja en ersättare till Judas gör de detta genom lottning! Totalt fullkomligt befängt i dagens samhälle, men de hade helt klart en annan tilltro till Herren än vad vi har idag.