Tänk om det är så att somligas livsuppgift är att vara kärlekskranka låtskrivare? Lek med tanken att inga av de där tryckarelåtarna från melanstadietiden skulle existera. Ingen I wanna know what love is. Ingen Hold on. Ingen I will always love you. Vad skulle man då lyssnat till när man böjde sig ner och lutade huvudet mot killens axel en decimeter längre ner? Mora Träsk eller Hasse & Tage? Nej, jag tror inte det. För en riktigt bra tryckare krävdes en riktigt bra kärleksdänga. Och för en riktigt bra kärleksdänga, krävs en som vet hur det känns att bli riktigt nerkärad i någon och kan sätta ord på det. Tänk vad mycket vi får av att någon vågat gräva i sitt inre, funnit stavelserna och tonsatt - fantastisk musik.Mitt ego värmer upp inför den stundande konserten i slutet av månaden. Battle Studies säger så mycket av hur det verkligen är i kärlekens kamp, även de andra plattorna är rackarns bra. Orättvist är väl dock att de som skriver alla de fantastiska styckena om livets tuffa öden också mestadels har behövt uppleva allt. Medan vi andra kan glida på i glädje och ändå samtidigt få njuta av härlig musik. Eller så njuter vi som mest när vi identifierar oss med musiken. Det kanske är allas livsuppgift att förenas i kärlekslåtar? Låtskrivaren skriver, vi känner igen oss och älskar det vi hör, låtskrivaren skriver mer - och så är cirkeln sluten.
Jag vet inte, men ibland känns det som om att det är nåns livsuppgift; att uppleva olycklig kärlek och skriva låtar.
Jag vet inte, men ibland känns det som om att det är nåns livsuppgift; att uppleva olycklig kärlek och skriva låtar.
Mellanstadiedisco och tryckare är för mig för evigt förenat med Un-Break My Heart av Toni Braxton. Det var liksom där och då de började, det var där det gick från det oskuldsfulla puss-jage till att börja bli den nervösa nervpärs kärlek är nu. Att ta steget från ena sidan matsalen till den andra och fråga "ska vi dansa?" finns fortfarande kvar, det tar sig bara lite andra uttryck. Men det är fortfarande lika svårt. minst.
SvaraRaderaFinns mellanstadiedisco fortfarande? Eller är det ett fenomen från en svunnen tid? Vår gamla klenod som vi kommer tala om med blödig röst tills tiden går igen?
Precis så har jag också tänkt om just Battle studies. Nog för att kärlekskampen finns med som ett överrepresenterat tema på alla hans album men på detta albumet är extra utmärkande och fruktansvärt bra.
SvaraRadera