fredag 5 mars 2010

Walking on the sunny Mainstreet

Förutom Jesus, är solen min bästa vän. Den får mig att tro att jag är bäst i världen, snygg, vacker, eftertraktad, älskad, fin, omtyckt, längtad och superduper lycklig. Och vår relation är ganska bra. Jag längtar, tycker om och ser upp till det strålande klotet som alltid berör när det kommer. Och det i sin tur, har förmågan att alltid komma - om så som en överraskning eller välplanerat - och värma upp mig ända in i hjärtat. Jag gillart'.
Idag är en solskesdag. Efter en mycket dyr latte som serverats på ett spejsat café med en sur servitris - fast med underbart sällskap - umgicks jag med den värmande vännen hela vägen under promenaden från city upp till de bohemiska kvarteren där mitt gryt slagit ro. I öronen rockade mina gamla favoriter från gymnasiet. Kombinationen - det stora klotet och "huvudvägen" - är oslagbar. Pröva själva. Fantastico. Eller, för att använda ett oslagbart ord. Helt enkelt. Fabulicious.


3 kommentarer:

  1. åh, du beskrev det sååå bra! hur solen får en att känna sig! har aldrig reflekterat över det innan, mer än att man känner sig glad och efter ett tag ganska fräsch. men allt det andra! åh, så bra! :)

    SvaraRadera
  2. hurra för solen! äh, lägg av å tro, du är snygg, vacker, eftertraktad, älskad, fin och omtyckt! Med eller utan sol! /Sis

    SvaraRadera
  3. man tackar för inspirationen! det var år och dar sen man gick runt och lyssnade på mainstreet, kört dom hela dan nu :) det är nästan som lite läskigt att lyssna när jonas sjunger, man tror att han inte riktigt skall klara av de där snygga falsetterna, men han sätter dem så sjuuukt snyggt!

    en kuriös detalj är att mainstreet på spotify inte enbart ger sandwalls vackra stämma utan även en tysk a capella-grupp. tyvärr kan jag inte rekommendera dem.

    schysst blogg förresten!
    /david

    SvaraRadera