Ibland beter man sig som en gammal skivspelare som fått knäpp. Man hakar upp sig och spelar samma spår om och om och om och om och om och.. om igen. Ända tills man hört sitt eget tjat alldeles för mycket, sitt klagande på tok för många gånger. Då, när ens egen röst låter som en uttorkad oas i öknen - eller som den värsta stämma man någonsin hört - då är det dags att sluta. Då är tiden inne för en ny era. Då är det dags att prata om något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar