Ibland blir det bara för mycket. Ibland undrar jag om tidningarna vinner eller förlorar på att berätta om alla hemskheter. Ibland vill jag bara stänga av mig själv från omvärlden och inte bry mig om någonting annat än mig själv och min omgivning. Men jag fungerar inte så.
Dagens metro frambringar många känslor i känsliga läsare. På något sätt verkar de ha tagit fasta vid ämnet våldtäckt. 12-åringar som ger sig på kvinnor och våldtar. Hur lyckas det gå så långt? När slutade barn vara barn? Och i nästa situation, där män i Kongo-Kinshasa våldfört sig på 1 miljon kvinnor och barn utan att FN ingripit, what? Hela världen verkar ju blivit knäpp. Eller är det min goda tro som lurat mig alldeles för länge?
I stunder som den i morses, längtar jag efter att Jesus skulle komma, plocka upp alla i sin famn och flyga iväg någon stans långt bort.
Du finner artiklarna här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar