Ibland gör det förflutna sig påmint. Som idag. På väg in i affärn' såg jag ett familjärt ansikte. Jag visste att jag sett det förut, men kunde inte placera det förrän jag i chockens sekund hittade svaret någonstans inne i hjärnans arkiv. Det var en gammal klasskamrat. Genast letade jag fram information i mitt inre om denna person. Vi visste precis var vi hade varann. Även om vi inte setts på många år, kunde vi finna varandra. Det var härligt att få träffa henne, att få se att hon mår bra och lever.
Men samtidigt som detta yrväder med härliga känslor infann sig, gjorde sig även en mängd andra saker påminda. Som jag skrivit om innan, är en av de största bovarna - tiden. Det var flera årsedan nu jag slutade gymnasiet. När jag tänker på det, känns det som igår, men samtidigt vet jag att det var längesen.
Livet är över alldeles för fort. Åter igen gäller det att ta vara på varje ögonblick, varje minut, varje dag och leva. Leva fullt ut. Det känns som något jag ständigt kommer fram till. Men ack vad ofta jag behöver bli påmind.
Lev- fullt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar