minnen.

en anslagstavla utanför ett hemköp

Hela tiden skapar vi nya, frivilligt och ofrivilligt, bättre och sämre. Hela hjärnan är en stor minnesbank, fullproppad av saker vi minns. Alla nervtrådar i kroppen är matade med erfarenheter. Vissa av dem försvinner spårlöst, utan att vi gjort ett skvatt åt det. Medan andra har etsat sig fast för livet. Undra vad som avgör om ett minne stannar kvar eller inte? Några skulle säga att minnen kopplat till känslor består, andra skulle säga något annat. Oavsett vilket, minns vi saker som både påverkat positivt och negativt.

Människan tar lärdom av sina erfarenheter och liksom kroppen vet med sig att inte röra vid en varm platta eftersom man då bränner sig, vet hjärnan vad hjärtat varnat om. Men ibland varnar hjärnan i onödan, när erfarenheten säger en sak men realiteten en annan. Ibland rivs minnen upp, som borde varit begravda för alltid. Då är det viktigt att komma ihåg att saker har förändrats. Nya människor måste få en lika stor chans som de som funnits tidigare, nya steg måste våga tas, gamla reaktioner måste suddas ut och nya minnen måste våga skapas.
Dra ett streck över det gamla och våga gå in i nåt nytt. Kanske den största utmaningen vi möter dagligen. Våga ge det nya en chans, och skapa nya minnen.