Det är en sak jag har gått och funderat på länge. En egenskap hos mig själv som inte är särskilt tjusig, snarare ful och och charmig. Förmodligen är det så att min nuvarande kurs, Utvecklingspsykologi, har fått mina tankar att snurra. Visst har jag alltid analyserat mig själv i ett försök att förstå varför jag alltid gör vissa saker, men den sista tiden har tankarna eskalerat. Troligtvis har även mitt inledda förhållande till mitt livs stora kärlek, också med det hela att göra. För i en nära relation med en annan människa, blir spegelbilden av en själv - mycket tydligare. Det som man tidigare kunnat komma undan med, möter man nu - ansikte mot ansikte. Ibland frågar jag mig själv om jag är en ond människa? Om alla mina bra sidor bara varit en illusion? Men sedan plockar jag ner mig själv på jorden och påminner mig om att jag inte är den enda människan i världen och att alla människor har bra OCH dåliga sidor.
Det jag egentligen ville, var att berätta att jag är en sms-kvinna. Jag sms:ar hellre än ringer. Ett samtal är jätteroligt, när någon annan ringer eller när jag VERKLIGEN vill prata med någon, men allt för ofta har jag kommit på mig själv med att skriva ett sms istället för att möta en konflikt. När jag blivit sjuk och inte kan komma till uttalad tid; skriver jg ett sms. När jag ska be någon om hjälp i en viktig uppgift; skriver jag ett sms. Alla gånger jag tycker det är aningen jobbigt att ringa, skriver jag istället ner mina känslor och skickar iväg. Det hela har blivit en jätteful vana, som jag egentligen vill bli av med - då jag tror på att visa sina känslor på riktigt inför andra. Men sms:en räddar mig, gång på gång. De gör att jag aldrig behöver göra det som jag en gång tyckte var "a piece of cake", men som nu blivit en jobbig grej.
Nån som känner igen sig? Vore skönt att veta isåfall.
En av MASSOR av bra saker som händer när man har en par-relation med någon, är att man lär sig en mängd nya positiva saker. Jag har tex, lärt mig äta "äcklig"-sparrissoppa! Men tillagningen får jag fortfarande jobba med..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar