världen i uppror - jag är utanför.

I min del av världen, vaknar man upp, tittar på tv, läser tidningarna - och ändå fattar man inte riktigt vad det är som händer på en annan del av klotet. Tusentals människor är hemlösa på grund av en jätte-våg, miljontals människor och djur lider strålningsrisk och flera tusen andra människor är mitt i eldstriderna för den där mannen-vars-namna-ingen-verkar-kunna-stava-rätt:s styrkor. Och på toppen av det, finns fortfarande all prostitution, världssvält, fattigdom, regnskogsskövlande, utdöende hav - allt hemskt man kan komma på. Det tar aldrig slut. Men ändå, här uppe i mitt lilla hörn av världen, kan jag sitta och ha tentaångest, lida ensamhet, irritera mig på våren som aldrig vill komma, streama film över nätet och längta efter en iphone.

Lyckligt lottade är vi, som får bo på en plats i världen där naturkrafterna för närvarande inte är aktiva i risk för våra liv, där de som inte mår bra kan få bidrag av staten, där luften är ren och maten överflödig, där barnen tvingas gå i skolan och de flesta lever i överflöd. Trots att vi har det så grymmebra har uppe i norden, har vi ändå mage att klaga på saker som inte sker enligt våra önskemål. Jag erkänner, jag är alldeles för bra på det. Ibland verkar det som om mina ögon liksom tappat färgseendet och "grånat" ner sig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med allt det här, mer än att skriva av mig en ständigt påminnande insikt om hur världen hänger ihop, om hur liten jag är i förhållande till resten av världen, om hur viktigt det är att komma ihåg att vi är så många fler på den här planeten än vi som bor i denna delen och att vi måste ta hand om varandra. Som student, som inte är väldigt flerspråkig, vill jag iallafall tänka och be för dem som lider för att överleva i denna stund. Det är en fis i rymden, men jag säger som en av mina arbetskamrater på mitt knäck; "va ska ja jöra?" Jaa, vad ska vi göra.. fortsätta andas, fortsätta leva.