visdomsord från en ung man.

Underbara barn. Av mitt eget kött och blod - fast ändå inte mina egna. Perfekt.
På vinterpromenaden idag frågade vi lillkillen;

jag: Vem är du då?
[inget svar]
jag: Är du en bebis?
han: Näää.
jag: Är du en stor pojke?
han: Nää..
jag: Är du en liten kille då?
han: Nää.
jag: Men vem är du då?
han: Jag är jag.

Smart ung man den där. Tänk om alla skulle kunde tänka så och ha den goa självkänslan. Jag är jag. Ett fruktansvärt bra och ärligt konstaterande. Därmed basta.