måndag 11 oktober 2010

vi lägger livspussel

Så länge jag kan minnas har jag fullkomligt älskat att lägga pussel. När jag flyttat till en stooor lägenhet, ska jag ha ett rum där det får stå ett bord, fullt med utspridda pusselbitar som väntar på att bli lagda på plats.
Livspusslet är något som läggs hela tiden. Sakta men säkert växer olika bilder fram och vi förväntas kunna se ett helt motiv när livet lider mot sitt slut. Förmodligen blir det aldrig riktigt färdiglagt, för man känner sig nog aldrig "färdiglevd". Fast även om pusslet inte är helt färdiglagt, kan man studera de bitarna som i nutid finns på plats, och ack vilken pirrande känsla som kommer när man tittar på bitarna som är tillrättalagda, och inser att den ena hänger ihop med den andra.
I mitt liv kommer det stunder, då jag inser att saker som skett förut, lett till att saker sker nu. Eller att dagens händelser kommer påverka morgondagen. I möten med människor, handlingar du utför, platser du besöker, saker du tillverkar. Allting hänger mer eller mindre ihop i ett pussel. Livspusslet. Det är en hissnande tanke som går över mitt förstånd.

4 kommentarer:

  1. hej, josephs kompis jonatan här, som du träffade på liseberg.
    tycker det behövs fler bloggar som din!
    upplever att de personliga funderingarna kring livet och tillvaron inte får nån plats i vår tid som snarare hyllar effektivitet och ytlighet.
    därför känns det viktigt med zoner där man får utrymme för reflektion och eftertanke, gärna också tillsammans med andra.
    och din blogg är ju en sådan plats.
    det är gött det!

    SvaraRadera
  2. Håller med helt och hållet! Riktigt bra blogg! :)

    SvaraRadera
  3. Jag håller med! Det är ju verkligen så att små val kan få stora betydelser och leda till vägval vi annars inte hade gjort. Jag brukar tänka på hur fantastiskt det är att man ibland är i grupper där alla kommer från helt olika ställen, och troligtvis kommer vara det i framtiden också, men ändå korsas allas vägar just då, just där.

    En annan sak jag reflekterat över är att jag har ett mål med mitt livspussel. Jag vill gå på de vägar där Gud kan använda mig. Det gör att mina vägval får betydelse. Om man inte har något mål med sitt livspussel, om det där slutgiltiga motivet aldrig kommer fram, då spelar det ju heller ingen roll vilka vägar man tar.

    Livspussel är ett häftigt ord!

    SvaraRadera
  4. Pussel är fantastiska, inte bara som ett gött tidsfördriv utan också som liknelser.

    Jag har ofta hört liknelsen att Gud skulle vara den där sista pusselbiten där man har ett hål inom sig. Att man försöker fylla hålet med annat, men endast Gud passar in.

    Personligen vill jag hellre att Gud skall vara den första pusselbiten, den jag utgår ifrån när jag letar efter allt annat. Då tror jag den slutgiltiga bilden blir så mycket vackrare.

    SvaraRadera