Har du testat att kolla en främling rakt in i ögonen i mer än ca åtta sekunder? Hela händelsen går att beskriva som att först snubbla, sedan kasta sig ut för ett stup, för att efteråt upptäcka att man fortfarande faller tidlöst eller, ramlat ner på en alldeles lurvig och mjuk fårskinnspäls.
Just nu är jag mitt inne i en drama-vecka, lära känna-klasskamrater-vecka. Många viktiga kunskaper om människans inre, mitt inre, har kommit till mig dessa dagar. Och alldeles särskilt är det här med ögonkontakt.
Ögonen sägs vara själens spegel. Nog finns det många som håller med om det, för genom att möta någons blick samtidigt som man talar med personen i fråga, är det lätt att avgöra om personen talar sanning eller falskhet - åtminstånde om det är någon du känner väl. Men tänk dig att du möter ett par ögon, kan vara någon du känner eller en okänd, och de stirrar rakt tillbaka in i dina - i mer än åtta sekunder. Vad händer? Hur känner du dig? Det är få människor man vågar ha en sådan intensiv blick-kontakt med. Orsakerna är många; man vill inte göra intrång i någon annans privata sfär, är rädd för att missuppfattas, vågar inte att någon annan tittar rakt in i ens get inre. Men å så häftigt det är, när man väl vågar, när man struntar i alla oskrivna regler och törs se en annan människa.
Just nu är jag mitt inne i en drama-vecka, lära känna-klasskamrater-vecka. Många viktiga kunskaper om människans inre, mitt inre, har kommit till mig dessa dagar. Och alldeles särskilt är det här med ögonkontakt.
Ögonen sägs vara själens spegel. Nog finns det många som håller med om det, för genom att möta någons blick samtidigt som man talar med personen i fråga, är det lätt att avgöra om personen talar sanning eller falskhet - åtminstånde om det är någon du känner väl. Men tänk dig att du möter ett par ögon, kan vara någon du känner eller en okänd, och de stirrar rakt tillbaka in i dina - i mer än åtta sekunder. Vad händer? Hur känner du dig? Det är få människor man vågar ha en sådan intensiv blick-kontakt med. Orsakerna är många; man vill inte göra intrång i någon annans privata sfär, är rädd för att missuppfattas, vågar inte att någon annan tittar rakt in i ens get inre. Men å så häftigt det är, när man väl vågar, när man struntar i alla oskrivna regler och törs se en annan människa.
Väldigt fint inlägg Maria! Och ett väldigt intressant ämne.
SvaraRaderaJag vet inte om det är samhällssymptomatiskt eller bara sådär kallt svenskt, men det är obehagligt när man tänker på det.
Inte ens med våra vänner sitter vi och ser varann i ögonen när vi pratar. Vi som vet allt och lite därtill om alla omkring oss kan knappt möta varandras blickar för mer än ett ögonblick.
Jag kommer att tänka på Tomas Sjödins predikan för ett par helger sen. Vem bryr sig om min själ? Vem vågar fästa blicken i mina ögon, min själs spegel?
Och varför vågar aldrig jag?
Ellerhur! Tänk om man skulle våga, kanske inte alltid jämt och ständigt, men nån gång då och då, då skulle man nog hamna i många spännande situationer. Det kommer alltid finnas de som tar illa upp, även för en sån grej, men det är förmodligen i det fallet för att de känner att man korsat deras privata sfär - kanske för att de har något att dölja? Intressant hur som helst, och VÄLDIGT spännande att pröva vingarna över.
SvaraRadera"Ögat är kroppens ljus, Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus." (Matt 6:22)
SvaraRaderaHär är just en intressant koppling mellan ögat och människans inre. Om ditt inre är fullt av kärlek så kommer det synas bland annat genom ögonen.
Jag har träffat personer som har ögon som lyser av värme på ett speciellt sätt. Detta gör man i kraft av att Gud skapat alla människor till sin avbild och älskar henne.
Alltså om man ser människor som främst älskade av Gud och en bild av Gud, och inte bedömer henne utefter yttre markörer. Då kan man se på människor med kärlekens ögon.
Vore ju härligt om man kunde det.