tisdag 19 januari 2010

bort med klagomuren

Varför ska allting vara så perfekt för att vara bra nog? När det kommer till människor så blir många - inklusive mig själv - besvikna just för att det saknas perfektionen. Men ingen kan vara perfekt. Och om det skulle finnas perfekta människor, skulle perfektionen upphöra så fort jag satt min fot i bilden.
Mitt sökande efter församling börjar och slutar i meningarna ovan. Jag har hört det, jag vet det, men varför handlar jag inte efter det? Ingen aning. Men det är som en vän sa; hellre våga göra något än att inte göra någonting alls. Sanna dina ord. Vet inte alls var jag ska börja, men det är dags att sluta klaga.

2 kommentarer:

  1. ett sanningens ord min vän. Svårt ändå när man växt upp i en generation som ifrågasätter, utvärderar, tycker och tänker mest hela tiden. Nånstans bottnar det ju ändå i en längtan och vilja att förbättra och förnya så att kyrkan blir en plats för alla. Den längtan tror och hoppas jag aldrig kommer att försvinna.

    SvaraRadera
  2. Så sant, jag tror verkligen längtan måste finnas där. Sedan måste guds kraft få styrka oss ännu mer, vi är i oerhört behov av kraft för att faktiskt kunna ändra på oss i den här tiden.

    Jag tror det handlar om att "älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv".

    Vi behöver längta och ha hjärtat med, vi behöver använda vårat förstånd, vi behöver med hela våran kropp praktiskt gå och göra handlingar och vi behöver älska oss själva och andra. Allt detta i kärlek till gud och i guds kraft.

    En församling kan inte vara perfekt, men den måste fyllas av guds närvaro och kraft, guds ord och frid. Annars blir den kraftlös och tom.
    Vem ska få tag på guds kraft i en tid som denna? Jag vill att gud ska få tag på mig, om det nu hjälper andra att gripas av Jesus Kristus själv till ett förvandlat liv.

    SvaraRadera