sådan mor. sådan dotter.

Vad är det med mor och dotterrelationer? Min mamma har alltid varit som en bästa vän; vi pratar om allt, vi hjälper varann med allt, vi skrattar åt allt. Men ändå dröjer det inte många minuter efter att jag kommit hem, innan det smäller. Vi bråkar, kivas och tjafsar om allt. Hon kan göra mig så besviken, så upprörd, så ledsen - å jag gör samma sak mot henne. Varje gång hon berättat om sin relation med sin mamma, å hon med sin mamma, å hon med sin - finns alltid samma visa med; de bråkade precis som du och jag gör. Ändå älskar jag min mamma som ingen annan. Hon har ju alltid varit min förebild, den jag mest av allt ser upp till och som jag ständigt kommer på mig själv att med storhet beundra.
Om jag någon gång i framtiden skulle komma att få en egen dotter, kommer vi förmodligen ha liknande inslag av detta fenomen. Det är allt lite konstigt. Trots att vi an bli världens ovänner på blotta sekunden, är vi världens bästa vänner när den sekunden är över.
En sak är säker, det är nåt visst med mor- och dotterrelationer.