Att resa kan man lära sig mycket av. Min tidigare vistelse på Hawaii var
en sådan resa. Augustitripen till Chicago lärde mig också en hel del.
Tänk att man behöver få distans till sitt vanliga liv, för att göra
upptäckter och förstå saker om sig själv. Nu senast slog det mig hur en
egenskap hos en människa kan fungera som ett vapen i livet. I ett av de
mindre välställda kvarteren i Chicago träffade jag medlemmar i en
gospelkör som hade de starkaste stämmorna jag nånsin stött på. Att stå
framför dem när de sjöng, var som att gå in i en vägg, en vägg av röst.
Upplevelsen var omtumlande. Med mig fick jag visdomen om att man behöver
saker i livet, ibland egenskaper man är bra på, som ger en kraft och
styrka till att orka leva. För dem var det deras röster. De skulle
aldrig sjunga så starkt och rent om de inte hade viljan till att lära
sig och förmågan till att använda sina röster.
Även om min egen
stämma inte ljuder lika starkt på långa vägar, är ändå min röst för mig
liksom för dem, ett vapen att använda för att leva livet. För att göra
mig glad, uttrycka mina känslor, förmedla något till andra och mycket
mer. Vad har du för livs-vapen? Du kanske har flera. Mitt råd är, använd
det.
För övrigt är jordgloben, som lyser fint i mörkret, det bästa inköpet förra året. Livlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar