Tid

Vad gör man av sin tid egentligen?

Var i hela tiden tar den vägen hela tiden?

Efterlyst

Denhär sitter i busskuren utanför mig. Skrämmande. Vad har hänt med en person som saknas? Vet inte om jag vill veta. Men det sätter väldigt många läskiga tankar i rullning.. Någon som känner igen eller vet nåt?

Bingolotto

TV-debuten har kommit. Bästaste kören gjorde en stark och gungande insats i det 700:e programmet av Bingolotto. Håll koll på kalendern för vi återkommer! Men här får ni som inte satt bänkade i lördags - en ny chans..

Tankar

Havet. En snabbvisit som fick mig att bli fridfull och eftertänksam Precis som vanligt. Känslan av att komma hem. Sommarens tre månader känns dock långt borta. Nu lever ett helt annat liv. Vardagen, livet, vänner. Mitt hjärta saknar friden och stundom ensamheten som är tvåsamhet med Skaparen. Mitt hjärta längtar efter tvåsamheten med en allra bästa vän. Så går tankarna i dagens livsbubbla.

Gruppsykologi

I olika sammansättningar av grupper intar man olika platser. I vissa har man en större plats, tar mer plats, medan man i andra knappt syns, tar mindre plats, känner inget behov av att ta plats. Hur kommer det sig att vissa ALLTID lyckas ta den största platsen, från sammanhang till sammanhang? Vissa som aldrig kan låta någon annan få ta lite mer plats än en själv.

Jag har analyserat mig själv lite de senaste veckorna och hur mycket plats jag tar i olika grupper. Ibland kan jag skämmas lite när jag tänker över allt. Jag är just den där som suger ur all luft ur ett rum, men också den som verkar tystlåten och eftertänksam och bara väljer väl valda ord. På något sätt spelar man olika roller. Stundtals är det utvecklande, ibland är det plågsamt. Hur som helst kan det vara gott att tänka över hur det kan vara, vilken syn jag har på andra i min grupp och vilken bild de kan tänkas ha av mig.

"Att tala är silver, att tiga är guld.".

Tänkvärt.

Vad hände med att bara sitta och prata?

Nu befinner jag mig vid den stora sjön, hemma hos brorsan och hans familj. Underbart. Mysigt. Mycket kärlek. Igår struntade vi i dumburken och programmet som vi alla såg fram emot och satt istället kvar vid middagsbordet och bara umgicks. Det var så bra! Lilltjejen övade på att skriva och läsa genom att skriva brev som vi svarade på. Lillkillen ritade fina teckningar. Båda lyckliga och nöjda över den tillfredsställda socker-nivån. Alla tillfredsställda av den lugna, varma och mysiga stämningen.

Hur kommer det sig att det finns familjer som sällan eller aldrig sitter ner och äter tillsammans längre? Var tar då familjekänslan vägen? Hur involverade är alla då egenligen i varandras liv? Hur väl känner vi vår familj?

Min vana är att mat+familj=sant. Så har vi alltid gjort hemma. Då får man möjlighet att umgås, diskutera, utvecklas och framförallt lära känna varandra. Jag älskart'. Jag älskar att vara med min stora familj. Låt oss återinföra familjemiddagar och ta tillbaka något av det som var bättre förr!

energi-tips!

Denna låten som numera är min absolut, går som tuggummi i lurarna - STÄNDIGT. Den gör mig glad, lycklig, sprudlande, energifylld, strålande, varm, på gång, pigg, tacksam, i gasen, trygg, bubblande, skrattig, fnissig, vaken, sugen på livet, sugen på att sjunga, sugen på att leva och berätta om Gud för andra!

Låt dig smittas av du också.

Pessimistisk glasögonkvinna

Datoriseringen tar kål på mig. Det är så tråkigt att inse att man suttit framför datorn i en och en halv timma och bara gjort tråkiga saker: betalat räkningar, anmält sig till högskoleprovet, betalat fler räkningar, skickat in grejer till csn, mailat människor, antecknat viktiga datum bla bla bla... Dessutom for tv-dosan i golvet och gick i bitar. Rackarns!!!

Mitt i all denna tristess och klagan tänkte jag bidra med lite ego-influens genom att visa en bild på mig i mina nya glajjer. Synen är en rätt töntig tjej, men det är så skönt att få synen tillbaka [ni ser väl glädjen?!]. Håll till godo!

Om dethär med vänner och olika åsikter

I helgen har jag träffat en underbar vän. Vi har vuxit upp tillsammans och delat väldigt mycket genom åren. Gemensamma vänner, gudstjänster, platser och framför allt åsikter. Det mesta vi tyckte, tyckte vi tillsammans. Med årens lopp har just de utvecklats åt lite olika håll. Våra olika liv efter gymnasiet har gett oss olika erfarenheter och därmed olika sätt att se på saker och ting. Till en början tyckte jag det hela var mycket tråkigt, ja nästan jobbigt. Och jag fick känslan av att hon kände samma sak. Men ju mer jag blivit van vid att det är såhär det är, att vi inte alltid delar samma åsikt, har jag börjat inse att det på ett sätt ger mycket större visdom än om vi skulle fortsätta att alltid tycka lika om allt.

Det enda jag tycker är viktigt i allt detta, är att man har en förklaring till varför man tycker som man gör. Anledningen måste inte vara komplicerad, men man bör ändå veta varför man har en åsikt, annars är den lika ombytlig som vinden.Väldigt ofta, har jag märkt, blir jag allt mer osäker på varför jag tycker som jag gör. Hela tiden förändras och utvecklas jag, och lika så mina åsikter. Men jag tycker inte alls att det är konstigt, snarare helt naturligt och enligt konstens alla regler. Det är väl ändå härligt att vi har åsiktsfrihet och tankefrihet i vårt land!

Magiskt tänkande

När jag var liten och promenerade hem från skolan utmed jägaregatan, som var lång, rak och tråkig - brukade jag försöka sysselsätta mig på något sätt för att få de tjugo minuterna att gå lite fortare. Ibland tänkte jag, att när en bil kom körandes, var jag tvungen att hinna förbi den där bruna brevlådan en bit bort, INNAN bilen körde om mig - annars skulle något hända mig. Vissa dagar tillät jag mig själv att springa till den där brevlådan, stolpen eller busken, men andra dagar var jag tvungen att gå - raskt - för att hinna fram i tid. Allt som oftast hann jag innan bilen körde om mig, men det hände att jag inte gjorde det. Då försökte jag tänka bort hela utmaningen i mitt huvud och låtsas om som att tanken aldrig hade kommit till mig.

På liknande sätt kan jag tänka när jag sätter på mig mina ringar om morgnarna. Jag har alltid två, en på varje hand. Den ena har två bokstäver instansade. När det gäller dethär tänkandet och ringen, är dilemmat att få på sig ringen på "rätt håll", med bokstäverna vända så att de går att läsa - annars kommer jag aldrig bli gift. Men det är samma visa i de situationerna - ibland hamnar den på ena hållet och ibland på det andra.

Detta sättet att tänka kallas "Magiskt tänkande" fick jag lära mig av en blivande socionom idag. Det är ganska fascinerande att man som barn innehar en egenskap, ett handlande, som vuxna tagit fasta på, utrett och namngivit.

Numera tror jag inte riktigt på dethär sättet att hantera situationer - även om "tvångstankarna" på ett sätt fortfarande finns kvar. Hur som helst är namnet på begreppet fantastiskt. Magiskt tänkande. Det låter dock mycket bättre än vad det är.

Främlingsvänlighet

7eleven, Vasaplatsen, 10:54. Även Göteborgsområdet med omnejd, har givmilda själar [de utgav sig vara från Alingsås]. Äpplen med en "hej"-vimpel på. Mysigt. Trevligt. Snällt. Omtänksamt. NG-inspirerat. Påminner om när vi satte upp klubbor med bibelord på varenda skåp på gymnasiet. Minst 1200 st. Me like. Det får en att tänka till lite. Främlingsvänlighet är en bra grej.

Det finns godbitar i kyrkträsket

Hur hittar man rätt i församlingsträsket en stor stad erbjuder?

Svårt. Till en början går man på första intrycket, känslan, den upplevda Gudsnärvaron, kanske predikan. Sedan lyssnar man på goda vänners råd, eller både och samtidigt. Därefter börjar man analysera och resonera hurvida den ena är bättre än den andra eller den andra slår den ena. Då blir det hela genast mycket klurigare. En god vän uppmanade mig mitt i denna röran om att "sluta leta efter den perfekta församlingen, för när du väl börjar gå dit - är den inte perfekt längre". Så sant.

Idag blev jag så besviken för att ingen ville gå med mig på gudstjänst i den kyrka jag längtat efter att gå till - hela sommaren. Istället fick jag känna mig övertalad av invitationen en annan nyfunnen vän gav mig igår, till en kyrka som har gudstjänst lite senare om söndagarna. Ganska smart faktiskt. Trötta unga vuxna kan sova ut - men ändå hinna med kyrkan. Alldeles för sent enligt min mening, jag hade ju varit vaken jättelänge och började slumra till. Men jag följde med, då jag till råga på allt, bor nästan granne med byggnaden. Och där, möttes jag av en alldeles fantastisk Gud, genom ljuvlig och hjärtlig lovsång och visa ord. Jag är helt säker på att Gud planerat det hela. Han vet alltid vad som är bäst. Och detta var verkligen bäst, helt vad jag behövde.

Därefter mötte jag Honom igen, åter igen genom musik, bara i en lite annorlunda tappning. Lyssna själv vet jag. Jaerv är jätteduktiga och riktigt bra. Inte bara hjärtat gungade, även mina trötta fiolfingrar fick sig en sväng om.

Kyrkträsket finns fortfarande, men nu har jag iallafall blivit introducerad till några godbitar som jag tidigare missat.

Lördagskväll.

En lördagskväll kan inte sluta bättre än att man tar följe med en god vän som vågar dela med sig av livet, på en höstlig gata nedåt järnets torg i den små-stora staden. Tusen hjärtligt tack för inbjudan till musikprogrammet också. Äntligen får jag vara med och lyssna! Som jag har väntat..

I lägenheten bredvid har ungdomarna fest. Musiken bolmar in genom väggen. James Morrison sjunger ut genom datorns högtalar. Lägenheten är bebodd och gemytlig. Lakanen rena och hårda. Sömnen smyger sig på. John Blund har åter igen förvandlat.

Allting sådär en vanlig lördagskväll i Mia Maria Magdalenas liv.

Bli med bebis.

Idag skulle jag kunna bli med bebis. Nu tänker jag inte bara på själva "processen" - även om jag kan förstå att det blir ett och annat fnisser från er som läser [ni är ju lika många som handens fingrar, men ack så viktiga i mitt liv!] - utan på hur fantastiskt det är att ha ett litet underverk som ligger på golvet och jollrar. Det är något som gör mig riktigt lycklig. Bebis-joller. Tur är väl det att jag är minsting i familjen. Brorsorna skaffar barn som på löpande band, vilket innebär att det ALLTID finns en bebis att mysa med. Underbart är också när de små sötisarna ska försöka pussas. Då möts man av en vidöppen mun som läcker lite dreggel. Strålande. Jag vet inte om det är mina moderskänslor inom mig som spökar, åldern, kanske någon konstig sjukdom. Men det måste väl finnas fler 23åringar som känner såhär? Vad tacksam jag skulle bli om jag fick höra lite mer om någon annans bebisdrömmar.

Ikväll skulle jag iallafall kunna tänka mig att bli med bebis. Ja, så är det. Ikväll kan jag verkligen tänka mig det. Rackarns mycket.

Nya vanor kan vara lätt som en plätt

Människan vänjer sig lätt vid nya vanor. Stundtals alldeles för lätt. Men ibland är det en god egenskap att vänja sig fort vid något nytt. Inatt blir min andra natt i Majorna. Området jag länge bara kunnat drömma om, har nu blivit mina hoods. Ingen buss, bara vagn. Inte sydöst, bara sydväst. Det är bra konstigt egentligen. Plötsligt har jag ett helt nytt hem. Nästan allt är klappat och klart, det är bara detaljerna som fattas. Men stommen gör liksom att jag vet att det är JAG som bor här, att jag känner mig hemma. Komiskt nog ser även våningen ut som i Kalla bäcken. Det är bara ljuden som är annorlunda. Det är de som jag just nu försöker lära känna. Och det är en spännande presentation må jag säga. Speciellt när man ligger i sängen och ska till att sova. Men, då är det rackarns bra att man tillhör det mänskliga släktet, som har så lätt för att anpassa sig till nya vanor.

1.

Första natten. Vagnen åker utanför. Det står grejer överallt. Sängen är nybäddad. Svt Play. Nu ska jag sova gott.