tjugotre

Tänkvärdigare

Järvare

Underbarare

Godare

Oallvarligare

Tränigare

Rejälare

Estetiskare

Min mor kom på besök och vi firade min dag med trerätters på restaurang. Efter en heldags tentaplugg tyckte jag mig vara välförtjänt av det! FB gör sitt jobb genom att förenkla det för alla att framhålla sina gratulationshälsningar. Tusen tack! Nu följer ett spännande och händelserikt år. Tjugotre, kan det bli bättre än dé?! ;)

tacklista

Tack och lov för;

Åsikts- och yttrandefrihet

Ungdomar som sticker ut ur mängden [om de själva vill det. När ska de annars få göra det?!]

Promenad längs med Berzeliigatan och snegla in i alla skyltfönster

Klasskompisar som sam-pluggar [gemenskapen som uppstår sins emellan är obeskrivligt omvårdande]

Kvinnlighet [om så genom ett beteende eller glittrande ögon]

Manlighet [de som står upp för sanningen, älskar sina kvinnor högre än sig själva och tar ansvar]

Vinden i ett bångstyrigt hår

Gospel [alltid en kick-dozer]

Djupa diskussioner då ingen försöker vinna över någon på sin sida [fick förklara tungotalet idag. Hur gör man det på bästa sätt? Försökte iaf, mer än att bara hålla med om att det är lite konstigt]

Alltid, men störst, framför allt - kärleken, hoppet, tron på Gud.

kalendervisdom

Vissa kalendrar är fyllda med sånnadär bra visdomsord. Min är en sån. Jag älskar det. Inte för att jag lever efter dem eller att de alltid är bra, men ibland får man sig en riktig tankeställare. Så varsegod!

"Människan kan inte upptäcka nya oceaner förrän hon har fått modet att förlora kusten ur sikte." - Okänd

oanträffbar

Idag är sista heldagen på ktb innan den politik-filosofiska tentan ska genomföras. Nervositeten har släppt, men ångesten över att man har missat någon och frågan om hur mycket kunskap som ettrat sig fast i min hjärna, börjar smyga sig på.
Samma visa varje gång. Plugga som en idiot, blankt-minne dagen innan, skriva som en idiot, vänta tre veckor på domen. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på länge, som under denhär våren. Men, korvstoppning är ändå inget jag rekommenderar Speciellt inte när alla ens andra kompisar INTE pluggar, för då får man sånt dåligt samvete över att man aldrig umgås med dem.
Nu ska jag kolla om tvätten är torr, och sedan bär det iväg till mitt andra hem. You all know where I mean...
Förresten, min mor frågade igår om det kostar pengar att använda maskinerna i källarn. Självklart inte, svarade jag och tyckte det var en dum fråga (jo, det finns dumma frågor, det sa till och med en av de smartaste grabbarna i klassen häromdagen). Men hon skojjade inte; att betala för varje tvätt var hennes vardag när hon bodde i Göteborg. Vilken tur att välfärdssamhället gått framåt, så vi som har lite mindre cash i plånkan ändå kan hålla oss lika fräscha som alla andra.



Här är lite uppåt-tjack. Fånga energin, njut och låt dig ryckas med. Me love..
[Jag funderar förresten ¨på var den är inspelad?! Det är onekligen likt en studio jag besökt i Chicago. Onekligen likt.]

hjärtesår och hjärterum

Söndag. Fast det skulle lika gärna kunna vara onsdag. Förutom att det väldigt sällan är gudstjänster på onsdagar då. "Hjärtesår" handlade dagens predikan om. Passande, då det var nattvard samtidigt. Pastorn lyckades hålla det kort och enkelt, vilket är positivt då man får tid till att reflektera och fundera över vad som sagts och vad man själv tycker. Hjärtesår, är sår precis som fysiska, fast de sitter på insidan och är inte uppenbara för alla att se. Fyndigt nog skapade Gud tiden, som en slags "healing-maskin" för oss arma människor. Eva Cassidy har gjort en grymt bra tolkning. Lyssna, om du inte redan hört.
Jag brukar tänka mitt hjärta som ett rum, en liten etta ungefär. Emellanåt brukar jag kliva in, öppna dörren för att se hur det ser ut. Ibland är det välstädat, mysigt, väl inrett - men stundom är det kaos och rörigt. Då brukar jag ta en stor svart sopsäck och fylla med allt krafs som inte har någon funktion och bara tar upp plats. Sedan gör jag en renovering - byter färger på väggarna, sätter upp nya tavlor och fotografier på väggarna, byter möbler, tänder några ljus - efter det kan jag smyga mig ut därifrån, i vetskap om att allt åter igen är som det ska. Det småläskiga är, att man vet aldrig vad man ska stöta på när man kommer dit. Det går aldrig att få med någon annan in i rummet, det är en resa man måste göra själv. Men ack vad viktigt det är att bege sig dit, för att kontrollera att "Hjärtesåren" är på rätt väg och bereda plats för nya kärleks-gåvor. Idag besökte jag mitt rum. Nu är det tipp-topp igen.

äntligen helg!

Nu, alldeles snart, ska jag bege mig till plugglandet. Jag kallar det så, dendär rackarns byggnaden ktb. Fast, det är väldigt bra att den finns, var skulle jag som tentapluggande student annars hålla till om dagarna? Igår bröt jag min vara om att somna framför “Sex & the city”. Jag hade boxen förut, men missbrukade genom möjligheten att se flera avsnitt än ett på en gång, så jag gav bort den till en kompis. Trots att denna helg, som börjar idag, blir fylld med politisk filosofi och idéer, har jag ändå höga förväntningar på aftnarna! Förhoppningsvis inspireras de lite av förra helgen, som var alldeles suverän!

Först bar det iväg till en secondhandbutik [Redbergsplatsen]

Om jag hade haft plats, skulle jag köpt denhär finfina gamla mangeln [jag fullkomligt ÄLSKAR manglade lakan]

Dessa koppar hade blivit mina, om jag njutit av att dricka kaffe i små kärl [det gör jag dock inte]

Godingarna letade schyssta bågar [fulsnyggt?!]

Mina fynd [nöjd! bara 110 kr fattigare]

Den Underbara bjöd gänget på konsert.. [taaaaaaaack!]

.. på musikgeniet Fakiren [kvällens favorit var “good song”]

Den galna söndagen bjöd på galen solnedgång över gó-galna men sköna Göteborg. [bussar ÄR bättre än tunnelbana, då man faktiskt ser var man åker]

hibiscusen blommar!

Första veckan jag bodde i min mysiga 28m2 lägenhet, åkte jag och min mor förbi plantagen för att handla lite pynt till mina fönster. Mina ögon föll direkt för en rosa hibiscus som framkallade känslor jag känt några månadertidigare - Hawaiikänslor. Uuuunderbara sådana! Till min besvikelse hade jag inte lika gröna fingrar som jag fått för mig. Blomman började snart vissna och det gick så långt att jag tänkte kasta den. Men så tänkte jag på hur mycket vi faktiskt betalade för växten, och bestämde mig för att ge den en ny chans till en slags återuppståndelse. Jag vattnade varannan dag och väntade i flera veckor... till den till sist bestämde sig för att knoppas! Inte bara en knopp, utan flera stycken! Mår flickan bra, mår blomman bra. Så är det nog (för att dra det hela snäppet djupare..).

[Förresten är inte bilden redigerad. Min blomma har exakt denhär vackraste färgen!]

gospelvarning!

Tack Gud för solid! Tänk att jag får vara med och sjunga en sånhär svängig dänga.

Helt amazing. Lyssna. Le. Njut!

be och du ska få

Idag träffade jag de underbara tjejerna i min lilla bönegrupp igen. Det är alltid lika skönt att se dem. Man gör inget annat än att var sig själv, med hull och hår, och där är de och tar emot mig som precis den jag är. Kvällens tanke berörde ämnet att Gud hör din bön - och svarar på den! Tänk om man skulle minnas allt man bett för, då skulle man snabbt inse att Gud svarar så många fler gånger än vad jag själv lägger märke till. I Lukas kapitel 11 står det;

“Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Grymt bra. Som vanligt när det gäller Bibeln.

pluggfantast bortom tid och rum

Att vara filosofisk, innebär det att vara helt insnöad i sin egen värld?Så kändes det nu, när jag reste mig upp för att göra ett toalettbesök på omtalade ktb. För ett par timmar hade jag varit helt inbunden i mina anteckningar och mitt skrivande om hur jämlik rättvisan ska vara. Helt bortom tid och rum. Sedan råkade jag glutta på klockan och upptäckte att klockan var halv fem, vilket innebar att om två timmar skulle jag vara på väg till min eminenta bönegrupp. Ibland är livet bara så konstigt. Tänk att man kan vara så uppslukad av något, att man glömmer bort alla andras existens. Vanligtvis brukar jag sitta och störa mig på omkringpluggande kamrater, som ni vet, men idag har de bara försvunnit ut ur bilden, till och med ut ur periferin.

Och inte har jag lyssnat på någon musik alls heller. Neeej. De timmar som förflutit har jag endast åhört skrapande stolar, bläddrande papper, brummande mopeder - och det har inte stört eller irriterat mig ett dugg!

ktb - rena irritiationsmomentet ibland

Åter igen måste jag, med en smula fniss, uttrycka min misstycke över studenter på bibliotek som inte bryr sig om när de faktiskt stör andra. Tentaperioden är i full gång. Som vanligt har ALLA tentaperiod samtidigt. Smart. Not.. Hursomhelst är det proppat i bibblan till sisådär halv-femtiden, då folk börjar tröttna på krångliga ord och begrepp och beger sig hemåt. Men denna kompakthet av studenter gör att det stundom är omöjligt att välja sittplats. Helst sitter jag i något av de mindre salarna, gärna långt bak så att man har lite överblick. Idag var det för proppat och jag tvingades tränga in mig i ett hörn bakom en stolpe i stora läsesalen. Till min förvåning var det inte alls en dum plats. Att jag inte suttit här förut! Man känner sig sådär undangömd och lurig. Me like!

Åter till störigheterna. En man, lite äldre än de andra studenterna, skulle gissa i 40års åldern, klev in i en murgrön jacka, bitandes på ett äpple. Han slår sig ner några platser ifrån mig och trycker in lurarna i öronen - i vilka han delar med sig av en ljudlig dunka-dunka musik! Alla grannar vrider och vänder på sig i irritation, någon ler ett “han kan inte mena allvar” -léende och jag med dem. Nej, det är inte synd om honom, fast han inte har en susning om att ALLA hör hans musik. Dålig musik dessutom. Det är nåt man borde ha koll på när man är i den åldern. Det hör till rent hyfs!
Där fick ni en inblick i en students vardag… Avis?

Detta har jag i lurarna nu.

påskhelgen vid havet

Jag kan inte hjälpa att undra vilka turer denhär gamla båten varit iväg på...

En till som bara älskar att vistas nere på den fantastiska sandstranden, även om det denhär dagen var lite småkyligt..

.. fast det var samtidigt alldeles vindstilla och ljuvligt varmt i solen!

nackspärr + ballongmage = inte så mycket plugg

Mitt plugg idag har inte gått så himla bra idag.Vaknade med nackspärr. Aj. Undra om den blev till på det rytmiska dansgolvet i lördags, eller om det var min sockersöta brorsdotter som hängde och klängde med händerna runt halsen på mig igår? Har ingen aning. Men ont gör det. Fast det är sant, jag har en bra “kan-inte-plugga”-ursäkt. Sånt gillar vi.

Jag samlade på mig ännu en på ktb nyss faktiskt. Jag och Hanna gick direkt in på 7 eleven när föreläsningen var slut, köpte var sin brownie av dendär trevlige mannen med utländsk brytning och såg fram emot en fikastund innan frenetiskt plugg. (Jag fick dessutom ett “sjätte-kaffen-gratis-kort”, vilket inte lär dröja länge förrän jag löser in!) Hela bibblan var upptagen, så det slutade med att vi satte oss på plan 4, tillsammans med några störiga killar som envisades med att 1) skratta högt 2) inte stänga av ljudet på mobiltelefonen och 3) svara i mobiltelefonen med hög stämma inne i salen och över huvud taget inte bry sig om att det faktiskt satt andra människor där inne som försökte koncentrera sig! Dessutom delades närvaron med det konstant tjutande pip-ljudet och en mage som kurrade ovanligt högt, länge och lite konstigt (nej, det var inte min denhär gången). Förutom nackspärren, började min mage svälla som en ballong och fick för sig att den skulle göra jätteont. Ännu mer aj. Så efter att jag anmält mig till tentan, chattat på fb, utbytt irriterande blickar med Hanna - bestämde vi oss för att ge upp och åka hemåt ostområdet.

Utanför ktb sprang vi in i Göteborgs egna popstjärna. Han hade schyssta glajjer och snygg svart mössa, där han puttade på den stora dubbelvagnen. Å jag som missat helt att Hellström hade 2 kids. Men Hanna hade koll hon. Ingår i kategorin snygg-pappa gör han i alla fall.

Väl hemma i bäcken gick det inte så väldans mycket bättre. Välkomnades av stinkande sopor och disk. Vad tänkte jag när jag åkte hemifrån? Jo, att någon snäll granne skulle få för sig att gå in och klara upp allt. Vad fantastiskt det skulle vara med hushållstjänst! Det får man ju till och med dra av i deklarationen. Men jag har redan deklarerat och disken ä redan gjord. Plus att det kanske inte är lämpligt att ha hushållerska när man är student… Snart kommer Jeppe och ska fixa min hylla. Till dess ska jag åter igen bekanta mig med Aristoteles och de andra kufarna. Vi får se hur det går..

småbarnsförälder - inte än tack och lov...

En bebis med 37,9 graders feber. Minst. Skrik, jämmer, skrik. Startnummer 11 och klet i hela ansiktet. Små röda äppelkinder och tårfyllda ögon. En storasyster på rethumör. “Men han vill inte, peta inte på honom.” Småfingrar som trycker ihop bebisens mun till en fiskmun. En mamma börjar bli irriterad. “Men lyssna då! En sista gång och du åker på mattan.” Lilltjejen vill ha uppmärksamhet. Mattan it is. Bajsdoft. Blöjan måste bytas. Pappans tur. Tröttheten efter dagens trädgårdsarbete tar ut sin rätt. Allting går långsamt, långsamt. En dagen-efter-trött faster rycker in. Eeeuuu! Vilket doft. Snabb manöver. Len baby rumpa igen! Mattan är avklarad. Time to go. Skrik. Kramas. “Jag vill inte att du ska gå… bu… “. Kramas igen. Blöjbyte lite now and then, är nemas problemas. Lika så en energikrävande och uppmärksamhetssökande lillflicka. MEN, vad skönt att jag inte har egna barn. Än. Fast gärna någon gång. För nu räcker det med familjen jag redan har.

ensamhet

Jag har alltid tyckt om att smyga mig undan, glida in bakom fasaden och vara lite ensam. Kanske har faktumet att jag är en riktig sladdis, att jag är född en väldans många år efter mina bröder, spätt på det hela. Ensamhet har alltid varit en del i mitt liv, och för att vara helt ärlig - har jag tyckt om det. Men ibland kommer det tider i livet, då allt inte är guld och en dans på röda rosor. Stundtals kan det till och med vara lägre än lägst, sämre än sämst, svårare än svårast. Då är ensamheten inte lika spännande och avkopplande längre. Då blir den istället ett måste som förknippas med en rädsla, som om man känner sig jagad av mörkret och försöker springa ifrån det. Ett gott tecken på att livs-statusen inte längre befinner sig under nollstrecket, är när man slutat springa ifrån ensamheten. Den går inte att fly ifrån hur länge som helst, den är en del av livet, en del av dig och en del av mig.
Ikväll har jag haft en härlig stund i min ensamhet.

gamla kort - hur gamla då?!

Vill bara tipsa om en häftig asiatisk sida som gör om bilderna så att de ser onekligen väldigt gamla ut. Här kommer ett smakprov, hämtat från min tid på Hawaii. Frågan är, hur längesedan var det egentligen?!

Här hittar du sidan.

Vad hände med Jesus?

Påsk-kaoset bara kom i en brännande våg och svepte över vårt land likt en tsunamikatastrof. Vips skulle alla komma hem och familjer samlas för att - äta påskgodis, måla ägg och dricka påskmust och nubbe! Vad händer med Jesus?

Besviken på mig själv, insåg jag att jag också drabbats av detta vimsiga yrväder, åt otroligt mycket godis och tankeverksamheten fokuserade på tentan och påsk kärringar.

Nu, såhär några dagar försent, kom mina tankar in på ett annat spår. Det är makalöst svårt att förstå vad som egentligen hände för sisådär 2000 år sedan, då Jesus dog och uppstod. Uppstod från de döda - han, ensam, övervann döden - så att vi nu är länkade med Skaparen själv. Låter det krångligt? Det är inget emot vad det är. Den upplysningen ryms över huvud taget inte i min hjärna, därför har den flyttat ner några decimeter, till mitt hjärta. Hade det varit bevisat att allting varit sant, hade det inte längre handlat om att tro, då hade det inte heller behövt trilla ner i hjärtat. Men det är där jag känner enorm tacksamhet och glädje över denna företeelse. Det står utanför mitt förstånd, men hjärtat är inte förståndets boning, hjärtat är kärlekens boning. Där, bor Gud. Vad jag är tacksam.

den ständigt återkommande besökaren - tentaångesten

Den där dråpliga och alldeles onödiga tentaångesten besökte mig på nytt. Det började igår när jag insåg att det faktiskt var nu det gällde, fler än en omtenta vill man inte ha! I samma ögonblick slog det mig att jag inte läst så mycket som jag räknat med och ett svart moln av tvivel började växa inom mig.
När det sedan begav sig till Vasa Viktoria förtydligades tveksamheten och mitt självförtroende befann sig på status noll. Men mina läppar brast ut i ett brett léende när jag upptäckte att två av frågorna funnits med som tidigare övningsfrågor! Ett lyckorus omfamnade mitt hjärta. Jag hade alltså läst dem, och pluggat på dem innan. Olyckligtvis tillhörde de kategorin av "frågor som är krångliga och säkert inte kommer med på tentan", så jag min dumma flane hade det lika kämpigt med dem ändå.
Jag skrev som en dåre i tre timmar, ordbajsade som en idiot, sedan dansade och sjöng jag ur mig all resterande energi i stans bästa gospelkör.
Nu känner jag mig utmattad men samtidigt lättad, för i nästkommande två veckor kan jag bojkotta tentaångesten och leva livsnjutarelivet! Trist är dock, att på den första dagen i mitt tjugotreåriga liv, kommer åkomman återvända igen.
Men men, det kunde ha varit värre.

djup midnattsfilosofi

Ibland säger en blick mer än tusen ord, ibland säger tusen ord oerhört mer än en blick. När förvirring tar vid, slutar förnuftet fungera. Då är hjärnan är utbränd, men hjärtat känner efter. I det besynnerliga tillståndet, finns det ingen utväg än att insupa ögonblicket, njuta av varje sekund och sedan se tillbaka på förekomsten med ett lärande öga. Men viktigt är att lägga det kritiska ögat åt sidan, då det inte lönar sig att leta fel i all förfluten tid. Livet är för kort för att leta reda på allt negativt, då skulle allt positivt försvinna - liksom någon som kippar efter luft, utan att lyckas. Med dem vet vi alla hur det går.
Vid kaos, finns det ingen lämpligare väg att gå, än den där omgivningen går med.

Bästa medicinen mot ensamhet,
är att berusa sig med goda vänners sällskap!

[det otroliga djup och den krångliga filosofin är totalt meningen denna gång. varför ska man förstå allt man läser. filosofera mera]

förvirring

Idag är det lördag och i morgon är det söndag. Fast idag är det torsdag och i morgon är det fredag. Efter fredag, som är söndag, kommer lördag och sedan söndag, för att sedan vara söndag igen. Åh, hjälp! Västtrafik har förmågan att göra mig aningen, om så bara ett uns, förvirrad. Påsketid. Förvirrande på flera sätt än ett.

frid

Just i detta nu, går mitt huvud inte på högvarv. Mr Blund har för länge sedan varit på besök och det är dags att slutligen ge vika. I morgon ska jag fara till sommarhuset en timme härifrån. Det är min favoritplats nr 1. Där är det så vackert, luften är nästintill felfri, havet är nära och Gud är nära.

För nu vill jag citera världens bäst säljande bok.
“Jag lägger mig ner i frid och sover.

Du, Herre, låter mig bo i trygghet.”

sluta analysera!

Under min tandborstningsprocedur, kom jag att tänka på förra helgen, då min kusin sov över och vi tillsammans firade vår gemensamma kusins bröllop. Dagen efter tog vi en promenad och mitt inne på Nordstan stod en man och predikade.

Jag har så svårt för hela tanken med att ställa sig på stan och predika, att andra gör det kan väcka känslor som nervositet inom mig. Också en rädsla för hur människorna som går förbi ska reagera på budskapet. Däremot beundrar jag deras mod och frimodighet, jag själv skulle nog aldrig våga göra något sådant och känna mig bekväm med det. Men, för att vara ärlig, för vilka berättar jag om Gud egentligen? Ofta sker det i min frikyrkobubbla i en dialog med mina vänner, men vad hände med Jesu egna ord om att berätta vidare för andra, som inte redan känner honom? Jag inbillar mig själv att jag försöker berätta genom handling istället för med ord.

Alla gör vi ju på vårt egna sätt. Viktigt är dock att inte döma ut någon annan, eftersom vi alla är så olika och har förmågan att uttrycka oss på olika sätt. Vi tänker olika om allt, hela tiden, det får bli dagens tanke, då jag idag lärt mig att alla andra inte tänker på samma sätt som mig - vilket också innebär att de inte uppfattar och analyserar allting likadant som jag gör.
Därför är dagens måtto; sluta analysera och lev mera!

(Min kusin tyckte förresten inte alls att prällen sa en massa konstiga saker. Han tyckte det var allmänt, viktigt och sant. Puh.. !)

mormorstapeten

Tapeten i min mormors sovrum såg ut nästan exakt såhär, fast ännu lite finare. Där delade gulddetaljer och kurviga möbler yta med vackra kort och klänningsfyllda garderober. I sängen med guldknoppar, låg jag och min mormor om kvällarna och räknade får för att jag lättare skulle somna. Alla guldatrialjer, som jag tycker så fasligt om, finns på mitt flickrum hemma hos mamma och pappa, i väntan på att jag hittar min drömlägenhet och kan bo in mig på riktigt. Mormor va fin hon. Saknar.

ögonblicket

För ett ögonblick försvann jag in i en värld med esbjörn svenssons trio, auktoritärt styre vs. demokrati, bloggar och grabbiga bilder från en skidresa. Men så plötsligt råkade jag snegla upp och ut genom de stora, rundade biblioteksfönsterna och fick se ett helt annat liv som pågår där utanför.
På grusgången glider en liten parvel fram på sin nya röda cykel, bilarna och spårvagnarna rullar skyndsamt förbi och krokusarna utanför haga kyrkan är i total blomning. Så tänker jag på påsk. Påskägg och att jag måste beställa tågbiljett så att jag kan få lite kvallitets tid med familjen och havet till helgen. Havet. Åh, vad underbart. Där finns min ro, min natur, där får jag kontakt med mitt innersta jag - och Gud.
I väskan ligger en tarragona och samsas om utrymme med en banan och några tuggummi extra. Ögonen är grumliga som en igen-ångad finländsk bastu. Nej nu är det dags att erkänna mig besegrad. Nu ger jag vika för mina mänskliga brister och pallrar mig hem till kalla bäcken och lämnar kunskapen att bero till morgondagen.

vänskap

Ibland förstår man inte vad man har - förrän man förlorat det. Det är en förlust som är fullständigt onödig. Alltför ofta fokuserar vi på det som finns i periferin, istället för att se det som står alldeles framför oss.

En god vän ska flytta från stan. Kanske är det först nu jag inser vad hon kommit att betyda för mig. Inte för att ett fysiskt avstånd behöver avsluta en relation, men det är uppenbart att det förändrar.
Svårast måste ändå vara när det emotionella avståndet växer. Hur långt kan avståndet bli för att en relation ska gå att rädda?

Vad vi än längtar efter med våra relationer och hur mycket vi än tror att andra människor kommer behandla oss som vi bemöter dem, ligger ansvaret för initiativ och medmänsklighet till vårt eget förfogande. Vi kan aldrig styra någon annans sätt att handla, varken mot oss själva eller mot andra. MEN, vi kan bestämma hur vi vill behandla de som finns i vår omgivning. Genom att vara en person som tar initiativ, istället för att vänta på att någon annan tar dem. Börja med att berätta för vännerna vad de betyder, träffa dem, skratta med dem och gråt med dem, ge dem goda råd när det behövs och sitt vid deras sida i oändlighet när de behöver prata av sig.

En sådan vän har jag funnit, och nu beger hon sig.
Goda vänner växer inte på träd, men riktig vänskap föregrenar sig.
Att satsa på sina vänner, kan vara en bästa investering.

konstant

Det sköna med Gud, är att Han är konstant. Hur kaosartat mitt liv än är, är Han ALDRIG i ett kaos. Han är den samme igår, idag och i morgon. Jag behöver aldrig oroa mig för att bli lämnad ensam. Gud är alltid med mig. Alltid, alltid...... alltid.

lyckospridare

Ibland befinner man sig på ett humör, som inte är det ljusaste ljusa, men som liksom inte bara går att skaka av sig. Då funderar man (åtminstånde jag) på vad som är fel, vad som behöver ändras på för att det ska bli guld och gröna skogar igen.
Jag tror att i grund och botten är det bara en själv som kan göra en förändring. Första steget är att ändra själva inställningen. Ser du dig som en förlorare, varför skulle då någon annan se dig som en vinnare? Om du istället lyser som solen, varför skulle då någon tänka att "hon kanske inte mår så bra"? Det är det som finns på insidan, som speglar av sig på utsidan. Hur man gärna än vill verka lycklig, när man är olycklig, är uppdraget omöjligt. Det krävs en sjukt i huvvet bra skådespelare för att klara av det. Men om man skulle försöka på sig ett sådant skådespel, försvinner ju äktheten och sanningen om den man verkligen är, och då är man inte längre sig själv. Vem är man då?

Det finns speciella människor på denna jord, som faktiskt kan hjälpa en vid sånna tillfällen, inte genom att göra något speciellt - bara genom att vara sig själva. "Lyckospridare" kallar jag dem. Det är de vännerna du har runt omkring dig, som alltid verkar ha förmågan att vända mörker till ljus. Jag har en riktigt god vän som är just sådan. Han har varit med om så sjukt jobbiga saker när han var liten, hans liv är fortfarande inte problemfritt - precis som alla andras, men han väljer alltid - och då menar jag ALLTID - att se saker och ting från den ljusa sidan. En motgång kan leda till framgång, ett avsked från ett jobb kan leda till att man söker den där utbildningen man så länge tänkt söka - men som aldrig blivit av, den stora saknaden efter någon - gör att man istället njuter och uppskattar de vännerna man väl har.
Denne unge man umgicks jag med idag, och hans enkelhet och kärleksfullhet får mig alltid att må bättre. En lyckospridare smittar av sig. Hans sätt att se på livet smittade av sig på mig.

Så vänner, se er om efter lyckospridare och låt dem aldrig försvinna ur er närhet. När du minst anar det, är du själv en lyckospridare.

inget aprilskämt

Ett asiatiska paret som håller handen. Tre brunhåriga grabbar som bländar med sina mörka solglasögon. En kvinnan med rödlätt hår som står i glasskön och slickar på sin mjukglass, i väntan på sin väninna som även hon köper årets första glass. En ung tjej i svart skinnjacka och röda pumps som låter vinden strömma fritt genom håret. En med fräknar, en brunett och en fuskblondin med bruna solglasögon, som alla tre skrattar högt när de kommer gåendes på avenyn. Knastret under skorna. Den värmande solen. En ljum vind. Dofter, parfym - värme - vår. 1 april i år går till historien som den fantastiska vårdagen.
Äntligen!!!!!!!!!!

fursten

Dagen började i ottan; diskussion med en massa statsvetare om hurvida vi bör tillsätta vår riksdag genom lottning eller inte. En gruppuppgift med syfte att "öka vår kunskap om att kunna diskutera, men också för att lära känna våra kurskamrater". Fint, eller? Jodå!
Lika fint var inte timmarna jag spenderat inne på KTB med att läsa Machiavellis "Fursten" som är kurslitteraturen tills imorgon. Man kan säga att jag är lite mer insatt i dåtidens (1500-talet) härskarteorier och ideologier. En sammanfattning;
- sikta högt för att nå ditt mål! Då når du ett högre mål, än om du hade siktat lågt.
- det är lätt att övertyga människor, men svårt att behålla deras övertygelse.
- för att bygga ett bra rike, krävs en bra grund.
- att vinna folkets vänskap genom förtryck, är inte det bästa sättet.
- det är säkrare att vara fruktad än älskad
Användbart? Tja, då var det det.. Användbart på min tenta också.

Jag hoppas verkligen att ni sitter utomhus på något trevligt ställe och njuter av aprilvärmen.
L-O-V-E-L-Y!
Oftast har jag mycket att säga, just nu - inte lika mycket. "Att tala är silver, att tiga är guld" säger ett gammalt visdomsord. Sant, mycket sant.